Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Hovrättens utslag i förräderimålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han nr en redogörelse för en
samvetsgrann läkares operation av en
patient utläste, att läkaren gjort sig
skyldig till ansvar för att med
be-rått mod ha. tillfogat patienten
svår kroppsskada, och för denna
svåra misshandel enligt 14:10 S. L.
utmätte ett särskilt högt straff,
alldenstund omständigheterna med
hänsyn till den misshandlades sjuka
och försvarslösa tillstånd vore att
anse såsom synnerligen försvårande.
En dylik domare skulle ha
förbisett, att just det sjuka tillståndet
hos den ”misshandlade’’ gjort
läkarens ingrepp till rätt och plikt
och sålunda kommit
rättsstridigheten hos ”misshandeln” att bortfalla.
I vårt fall har hovrätten förbisett,
att världskrigets betydelse i detta
mål är att ha framkallat
aktivismen och gjort denna enligt de
dömdas mening särskilt farlig för
landet, vadan också en i och för sig
brottslig handling, vilken företagits
i syfte att reagera mot denna fara,
måste om icke alldeles så likväl i
allra högsta grad förlora i
rättsstri-dig intensitet. Frågan är f. ö., om
inan icke måste gå så långt, att
man — liksom i fallet med läkaren
— rent av anser, att
rättsstridigheten helt och hållet bortfallit,
varigenom man även från nu behandlade
synpunkter skulle komma fram till
en fullt självständig grund för att
de anklagade bort fullständigt
frikännas. Erinrar man sig, att
åtminstone en god del av den aktivistiska
agitationen icke blott av den stora
majoriteten svenska medborgare
befunnits moraliskt förkastlig utan
även varit juridiskt brottslig, *
fasthåller man, att ett svenskt
anfallskrig skulle stå i uppenbar strid
med andan i svensk lag och
författning, ## ‘och beaktar man, att
enligt själva förutsättningen — den i
aktivismen inneslutna faran av
Sverges indragande i kriget —
den absoluta tryggheten med
hänsyn till den statsmakt, som här
eljest skulle bevaka landets intressen,
måst uppgivas, så kan det icke blott
ifrågasättas utan har mycket starka
grunder för sig att också enligt
svensk lag betrakta en i oeh för si g
brottslig vädjan till svenska folket,
i den mån densamma vore ägnad att
tjäna sitt syfte att motarbeta den
nämnda faran, såsom en
icke-rätts-stridig och sålunda tillåten
handling, i — från straffrättslig
synpunkt — nära analogi med t. ex. att
icke för mord straffa en privat
person, som för att bemäktiga sig vissa
högviktiga hemliga försvarsplaner,
vilka han upptäckt hos en
förrädare, blivit nödgad att med berått mod
nedskjuta denne. Härmed förhålle
sig emellertid hur som helst. Ingen
ifrågasätter, att en dylik synpunkt
i föreliggande fall skulle ha
diskuterats inom den hovrättsdivision^
som här dömt. Och ingen fordrar,,
att hovrätten, om den funnit
brottsligt förledningsförsök i och för sig
föreligga, skulle ha frikänt på
grund av att de ifrågavarande
omständigheterna kommit rättsstridig-
* Se min uppsats Förräderidomen i
Tiden 5 A, 1916, s. 175.
** Se Sandler, Anfallskrig och
förräderi, a. st. s. 185 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
