Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Bengtsson, Bernh.: Den grekiska aktivismens förutsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora faran, att den kan förleda till
slutsatser oeh jämförelser, som
bygga på en förfalskad bild av
verkligheten. Denna förfalskning sker i
(regel alldeles omedvetet. Ordet
binder tanken och leder till en
fullständig identifiering av ting, som
endast ha vissa sidor gemensamma.
Den i dessa dagar mycket vanliga
sammanställningen
Sverge—Grekland är ett skolexempel f)å huru
långt ut i det absurda en dylik
be-greppssuggestion kan leda. Med
själva begreppet aktivism som enda
utgångspunkt konstruerar man upp
den grekiska aktivismen efter
svenskt mönster för att sedan
ögonblicket efteråt efter grekiskt
mönster konstruera upp — icke den
svenska aktivismen utan den s. k.
”ententeaktivism”, som
karaktäriseras därav, att den saknar det enda
gemensamma draget för alla de
rörelser, som betecknats som aktivism:
nämligen att syfta mot en
intervention i världskriget.
En tysk socialdemokratisk
författare, d:r G. E. Graf, har nyligen i
Neue Zeit publicerat en
utomordentligt intressant utredning ur
geografiska och historiska synpunkter av
det grekiska problemet och de
förutsättningar, som betinga den s. k.
grekiska imperialismen. En inblick
i denna lugna sakliga framställning
har sitt alldeles särskilda intresse
därigenom, att det ger en
föreställning om, hur milsvitt avlägset de
faktorer, som betinga den grekiska
aktivismen, ligga från de frågor,
som kunna sysselsätta den
skandinaviska politiken.
Författaren är socialdemokrat och
tysk. Han har såle<les dubbel
anledning att taga avstånd från den
interventionistiska rörelsen i
Grekland. Han gör det också.
”Grekland försummar”, heter det, ”att
arbeta på statens inre konsolidering
och för suhdäre ekonomiska och so-
ciala förhållanden för att i stället
ägna sig åt en som det synes ofta
äventyrlig utrikespolitik. ’ ’ Hans
utgångspunkt predisponerar honom
alltså icke till någon färgläggning
av sin framställning till förmån för
den venizelistiska rörelsen.
Det finns egentligen två Grekland,
skriver d:r Graf, båda av utpräglad
geografisk individualitet, ehuruväl ingen av
dessa båda individualiteter täckes fullt
av det nuvarande Greklands politiska
gränser. Grekland i ordets trängre mening
är begränsat till det europeiska
fastlandet, springer fram från den i övrigt rätt
massiva Balkanhalvön, som en sydlig;
extremitet med en ganska naturlig
av-gränsing mot själva bålen. På ungefär
•10: de breddgraden draga sig
svåröverkomliga bergssträckningar från Otrantosundet
i väster, alldeles mittemot Italiens
östligaste punkt till Salonikibukten i Egeiska.
havet i öster.
Redan nu har Grekland avsevärt växt
ut över denna gräns åt väster och öster.
Uppenbart sikta dess imperialistiska
tendenser på skapandet av ett , ’s t ö r r
e-Grekland”, vilket till skillnad från
dess utgångspunkter icke har
inlandska-r ak tär utan ställer Egeiska havet med dess
öar i centrum och införlivar i sin
intressesfär hela dess kustområde. Detta
Stor-Greklands gränser låta mycket väl
beteckna sig i väster med de joniska
öar-na, i söder med den skarpt markerade
linjen Kreta—Rhodos; mindre väl går
den gränsen endast mot den bulgariska
sydkusten och på Mindre Asiens
västkust.
Förf. uppvisar, att emellertid även
det kontinentala Grekland i
verkligheten saknar inlandskaraktär. Å
ena sidan är det nämligen alldeles
”sönderväxt” av havet; å andra
sidan är det ett berglandskap som
intet annat. Båda dessa
omständigheter verka centrifugalt, vända
människornas ansikten ut mot havet.
Men samtidigt också i viss riktning:
mot öster; den grekiska västkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
