Tiden / Nionde årgången. 1917 / 22 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1917 - Langenfelt, Gösta: Den svenska skämttidningskulturen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vitsar eller annat lätt gods. Det är
snarare en konferencier på en kabaret,
som föredrager sina nummer med
djupt allvar och ett överlägset löje.
Bilden av en lejontämjare, som
fixerar sina lejon — prenumeranterna
— en smula skämtsamt och
farbroderligt, om än strängt, är också en
liknelse à prendre. Söndags-Nisse
undergå en förvandling som
Simplicissimus? — Aldrig! Åtminstone ej
under Hasse Z:s ledning.

— Fan, vad överklassen är bra att ha ändå! (Oskar Andersson, tecknare i Söndags-Nisse.)

En blick på tecknarna är för
övrigt ganska givande i detta
avseende. Man kan nämligen därigenom
se, var det största konstnärliga
värdet ligger. Medan Strix i sina
glansdagar, under det första decenniet,
ägnades en kärleksfull vård som
Sverges en gång främsta
konstnärliga skämttidning, överflödade dess
sidor av goda tecknarförmågor,
alldeles som Söndags-Nisse före 1897.
Man såg Anders Forsberg, Hilding
Nyman, E. Hedberg, Ringström,
Schonberg, för att nämna några, och
ingen okonstnärlig ritarkladd tilläts
entré, såsom i Kasper och Nya Nisse.
Nu är den tiden kommen, då man
kan se en tafatt, klumpig, obskyr
teckning till en lika enkel text.
Liksom råttorna överge det sjunkande
skeppet, skyndade det unga,
kraftiga tecknargardet från Strix, då
Engström ej längre blev själen.

Sak samma skedde med de
skrivande signaturerna. Maja X., Sven
Svan, Karl Fors, Hj. Söderberg m.
fl. — (jag nämner ej i någon
speciellt litterär ordning, utan som
namnen dyka upp) — fyllde
spalterna med sitt genomkonstnärliga
gods, under det att nu den
borggårdsbitna signaturen H. G—r och
den entonige Bengtzénuppfinnaren
husera i bladet och påstämpla den
en monoman anda av Reymersholm,
antiparlamentarism, antidemokrati.

Appell till det sunda förnuftet:

Endast genom upplysning och karaktärens fostran skall individen lära sig nykterhet och självbehärskning. (I. Starkenberg, Naggen 1915.)

Nej, tecknarna och litteratörerna
gingo till Söndags-Nisse. Där hade
man ju förut den obetalbare Oskar
Andersson (märket O. A.), Schwab,
Lange, Arosenius, Lindroth och då
och då medarbetade senare
Elgström, Lybeck, Törnekvist,
Jacobsson, Nerman. O. A:s lysande period
blev sorgligt nog kort på grund av
hans tidiga frånfälle; hans
genialiska, abrupta teckningar och hans
ögonblicksfödda, slagfärdiga
repliktexter kastade en osökt
blixtbelysning över humorns lönligaste
skrymslen. Men S.-N:s nuvarande
tecknare, den filosofiske
”rondisten” Lange och den satiriske
”linjisten” Schwab voro båda
charmanta efterträdare. Särskilt
förtjäna deras seriebilder allt intresse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>