Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1917 - Backlund, Sven: Brytningarna inom den tyska socialdemokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Ludwig av Bayern hade hållit sitt
beryktade tal i Furth om annexion
av Scheldemyningen som ett
tyskt önskemål och de sex stora
ekonomiska förbunden hade inför
rikskanslern framburit sina krav på
Belgiens och Nord-Frankrikes
införlivande med Tyskland. Man
väntade en protest häremot från
socialdemokratins sida i förbund med en
begäran att Tyskland skulle
förklara sig redo till
fredsunderhandlingar. Man visste att en sådan
förberetts och endast uppskjutits med
anledning av Italiens
krigsförklaring.
I denna situation, endast några
dagar innan partistyrelsens
fredsmanifest till sist offentliggjordes,
inträffade en händelse, som visade
hän på den allvarligaste klyfta
bland de ledande kretsarna i
uppfattningen om ögonblickets
närmaste förpliktelser. Partistyrelsens
ordförande Hugo Haase i
förbund med B e r ns t e in och
Kant-sky manade i ett märkligt upprop,
publicerat i Leipziger Volkszeitung
för den 19 juni, till energisk kamp
mot annexionisterna och för en
snar och rättvis fred. "Vår
förklaring den 4 augusti att vi i
överensstämmelse med Internationalen
fördöma varje erövringskrig kommer
att stämplas som en lögn", hette det
land icke förklara sig tillfredsställt.
Efter de oerhörda offer som bringats i
män-nistkor såväl som i egendom måste vi
fordra mera." — Haase gav vid
rikskonferensen tydligt uttryck åt sin mening, att
tyska* regeringen vid denna tidpunkt
avsiktligt försuttit möjligheten att vinna
en rimlig fred.
TIDEN
–––––––-»–––––––––––––––––-
i detta upprop, "därest den tyska
socialdemokratin nu skulle åtnöja
sig med att uttala akademiska
fredsönskningar." Adressen
var tydlig och härmed var
samlingsparollen för oppositionen
utdelad.
Redan tio dagar tidigare, den 9
juni, hade ett annat upprop (i
form av en "petition") utfärdats
i samma anda men i en ton, som
riktade sig långt skarpare och mera
direkt mot partiledningen. Det
utgick från Stor-Berlins
socialdemokrater och var undertecknat av ett
flertal partifunktionärer, dock inga
mer representativa namn.
Initiativet torde ha kommit från från
Spar-tacushåll, medan manifestet från
Haase—Kautsky—Bernstein drog
upp linjerna för den opposition, som
skulle få sitt politiska uttryck i
Socialdemokratiska arbetsförbundet
(Sozialdemokratische
Arbeitsge-meinschaft). Detta bildades dock
först den 25 mars 1916 av de
riksdagsmän (med undantag av
Lieb-knecht och Riihle), vilka i
december 1915 röstat mot krigskrediten.
Om utvecklingen dessförinnan inom
riksdagsfraktionen ger följande
tabell över voteringarna inom
fraktionen beträffande
krigskrediten en talande överblick.
Mot kreditbeviljande röstade av de
110 socialdemokratiska
riksdagsmännen
4 aug. 1914 14 fraktionsmedlemanar
2 dec. 1914 17 "
20 mars 1915 23
20 aug. 1915 36 ’’
21 dec. 1915 44 "
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
