Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1917 - Undén, Östen: De enskilda arbetsavtalen enligt svensk lagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTEN UNDEN: DE ENSKILDA ARBETSAVTALEN
83
till 1846 hade vi sådana speciallagar,
vari bl. a. arbetsavtalen ganska
omständligt reglerades. De sista voro
skråordningen av 1770, gällande för
hantverket, och hallordningen av
sam-ma år, gällande för
manufakturer och fabriker. Att dessa lagar
präglades av sin tids patriarkaliska
principer, är naturligt.
"Fordrar någon gesäll eller annan
arbetare högre arbetslön, än allmänt bestås,
böte tio daler", heter det i
hallordningen.
Och vidare:
"Begär han för sådan orsak avsked,
vare skyldig att kvarbliva dubbelt så
länge, som eljest föreskrives, om
husbonden det äskar. Sammansätta sig gesäller
och andra arbetare, i uppsåt att orsaka
stegring i arbetslönerna, pliskte var -sina
tjugu daler, men upphovsmannen och den,
som med skrifters uppsättande deras
förehavande befordrar, böte dubbelt."
Det var alltså strejkf örbudet, utan
alla omsvep.
Om arbetsgivarna hette det att de
skulle
"i rattan tid tilldela sina arbetarc
deras arbete och arbetslöner, så att de
varken gå lediga eller nda nöd; men skulle
så hända, att arbete för en eller annan
orsak tryter, åligger det idkaren att
bestå sina arbetare en skälig väntepenning i
åtta eller fjorton dagar efter
överenskommelse, eller ock dem avsked tilldela, att
de med arbete annorstädes sig må kunna
förse, där icke särskilt rcglem-ente
annorlunda föreskriver."
Idkaren skulle ock
"tillställa sina arbetare sådana
rudi-materier och verktyg, som till en god
varas förfärdigande efter hennes art
nödige äro. Sker annorlunda, så att arbetaren
ej utan för myciken tidsspillan kan
arbetet förfärdiga, och är han själv därtill
ej vällande, ställe idkaren honom till freds
efter mätismanna ordom, och svare själv
för varan.
Förseelser av arbetarna sonades
strängt.
"All oordentlighet av frimåndagar,,
spatsergång eller annan fåfänga,
varigenom arbetet försummas, belägges med tre
daler. Sker det andra gången, böte
dubbelt; sker det tredje gången, arbete ett
fjärdedels år på arbetshus."
Tvister som rörde manufakturer
och fabriker avgjordes av en
särskild "industridomsto^,, hallrätten,
som därjämte fungerade såsom
administrativ myndighet. Även
processer mellan arbetsgivare och arbetare
lydde under hallrättens domvärjo.
"Som manufakturernas drift icke tål
vidlyftig rättegång; så böra alla vid
hallrätten förefallande mål och tvistigheter
summario processu avgöras, målet och
utslaget uti protokollet omstämleligen, men
utan vidlyftighet antecknas, samt så fort
sig göra låter munt- eller skrlftcligen
avkunnas. Till den ändan vare ock
förbjudet, att vid hallrätten betjäna sig av
advokater, utan så är, att hallrätten finner
sakens vidlyftighet och beskaffenhet eller
andra omständigheter sådant fordra."
Hallrätterna voro sammansatta av
en magistratsperson som ordförande
samt i regel två köpmän och två
fabriksidkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
