Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5, 1917
- Olberg, Paul: Den ryska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfatta arbetare och bönder i hela
Ryssland. Den ryska
socialdemokratiska pressen kommer också att
raskt utvecklas: de demokratiska
partierna, såväl de socialistiska som
andra, veta alltför väl hur de bäst
skola trygga sin maktställning. Alla
förutsättningar äro för handen:
bistånd från en avsevärd del av den
ideella intelligensen och från de
klassmedvetna arbetarnas djupa led,
politisk, kulturell och ekonomisk
erfarenhet och sist men inte minst
kontakten med det levande livet. Med
utvecklingen av de demokratiska
organisationerna vinner även
arbetarerådet en fastare ställning. Det är
möjligt att med tiden och
utvecklingen rådet kommer att ersättas av
någon annan liknande anordning
eller bättre anordningar. Men så
mycket nödvändigare är ett
oavbrutet fullföljande av organiserandet av
massorna.
Regeringen.
Demokratins intressen företrädas i
kommittén och regeringen av
Kerenski och Tscheidze, den senare blott
som ledamot av kommittén. Alla de
övriga ledamöterna i dessa
institutioner representera borgarklassen
och adeln. I exekutionskommittén
ha oktobristerna 3, progressisterna
3, kadetterna 2, nationalisterna 2,
socialdemokraterna 1 och
jordsocialisterna 1 plats, i regeringen
kadetterna 5, progressisterna 2,
oktobristerna 2 och jordsocialisterna 1 plats.
Majoriteten är alltså på båda
ställena liberal.
Vid normala förhållanden skulle
den ryska regeringen med sin
nuvarande sammansättning länka landets
politik i liberal riktning och
ingenting därutöver. F. n. är emellertid
regeringen, som vi upprepade
gånger ha fäst uppmärksamheten på,
tvungen att fullfölja de
revolutionära folkmassornas program, som
störtat den gamla regimen. Under
sådana förhållanden spelar givetvis
den demokratiska minoriteten i
regeringen och kommittén en stor roll.
De visa vägen för majoritetens
politik. Så komma vi fram till den
utomordentligt intressanta frågan om
en möjlig konflikt mellan
exekutivkommittén och regeringen och
mellan demokratins representanter och
majoriteten i dessa båda
statsinstitutioner.
De olika befolkningslagren
avspegla sig i majoritet och minoritet
och hava även olika program.
Därför äro meningsskiljaktigheter
oundvikliga. Om ej förr skola de
dyka upp när i raden av sociala
frågor jordfrågan och liknande
komma på tal. De största
meningsskiljaktigheterna kommer givetvis
frågan om krig och fred att
framkalla, då representanterna för
demokratin avgjort äro för ett
ögonblickligt fredsslut utan
annekteringar och skadestånd, under det
regeringens majoritet är lika avgjort
för krigets fortsättande och hänger
sig åt hoppet om att kunna erövra
Konstantinopel och Dardanellerna.
Dock äro dessa
meningsskiljaktigheter, i och för sig viktiga nog,
ingalunda farliga för Rysslands
demokratiska utveckling, alldenstund alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0142.html
