Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Möller, Gustav: Stockholmskonferensens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV MÖLLER: STOCKHOLMSKONFERENSENS PROBLEM. 199
för världsfreden för närvarande äro
rena utopier, måste talet om ’
’Nationernas förbund’’ te sig nästan lika
barnsligt som för den höger, vilken
tror att krigen egentligen äro Guds
-eget verk. Men för en marxism,
vilken visserligen erkänner att under
kapitalismen kunna motsättningarna
.staterna emellan lika litet som
klasserna emellan upphävas men likväl
inser att alla motsättningar
ingalunda behöva leda till blodiga slagsmål,
finns ingenting orimligt i den
tan-Jten, att man skall begagna
folkstämningen vid fredsslutet i alla länder
till att för framtiden trygga
mänskligheten gent emot kriget.
#
Slutligen finns det ett problem,
som icke kan undanskjutas. Det är
frågan om
demokratiseringen av alla stater. Hela det
här antydda programmet kan icke
genomföras av annat än stater med
-en demokratisk anda. För att ge det
erkännande åt alla nationers
likaberättigande, som måste föregå
bil-siandet av ett nationernas förbund,
kräves självfallet respekt för annat
-än den nakna makten. Sådan respekt
kan man knappast vänta av
regeringar, som själva vila helt på nakna
maktprinciper. Denna tanke att
överlämna värnandet av den
nationella tryggheten åt en internationell
makt i stället för att själv alltid ha
-ett svärd att skaka emot grannarna
är skild genom en avgrund från
■autokratiska styrelseprinciper.
Av-^väpningstanken synes till den grad
oförenlig med all annan styrelse än
den demokratiska att man måste
förutsätta att de avtalsslutande
parterna måste vara demokratiska
makter. Folken själva måste ha makt
att bestämma över de staters öden,
vilka skola ikläda sig förpliktelser
att för framtiden hålla fred.
Ingenstädes skulle det finnas verkligt
förtroende för hållbarheten i de avtal,
som icke-demokratiska stater slutit.
Lyckligtvis ljusnar det ju över hela
världen vad utsikterna för
demokratin beträffar.
Det icke blott ljusnar. När den
internationella socialdemokratin
sammanträtt till en fredskonferens,
där det enda rimliga, det enda
rättvisa och på fasta mänskliga
principer utan särskild hänsyn till det
tillfälliga maktläget vilande
fredsprogrammet uppgjorts, då kan i
kampen för detta fredsprogram intet
hållbart motstånd resas emot
världens demokratisering.
Internationalen återupprättad,
segrande över kriget på andra
vägar men så mycket säkrare än man
före kriget tänkte sig! Det är
Stockholmskonferensens uppgift att
åstadkomma. Att detta måste ske
under sura miner från en fanatisk
sektbildning inom socialdemokratin
kommer icke att förminska dess
världshistoriska betydelse.
Zimmer-waldarna borde icke förlåta sig
själva att de under den förtvivlan,
som oförmågan att hindra
krigsutbrottet utbredde i den proletäriske
rörelsen, sökte räddningen i falska
utvägar. Men i stället vilja de
icke förlåta de socialdemokrater,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
