Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Carlsson, Axel-Magnus: Jeppe Aakjaer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL-MAGNUS CARLSSON: JEPPE A AKJÆR.
231
na hed, som såg honom födas och
bland vars fattiga, enkla och
okultiverade huámän han, själv
husmansson, växte upp. En betydande
diktare som Aakjær låter väl icke sin
fantasi suga näring ur en enda källa,
men säkert ha för Aakjær
barndoms- och brytningsårens upplevel’
ser haft det mest avgörande
inflytandet på hans vittra alstring, liksom
de utgöra grunden till hans sociala
åskådning och hela hans
livsuppfattning.
Aakjaers föräldrar voro ett
fattigt bondfolk, som fick sträva och
slita hårt för det knappa uppehället,
och han fick tidigt lära sig, vad det
vill säga att arbeta >och försaka. Han
var icke gammal, när han efter att
i ’byskolan ha fått smaka några kart
från kunskapens träd fick som
vallpojke börja göra skäl för födan. Det
var under sina strövtåg som sådan
härs och tvärs över <Jen vida heden,
som han av dess egendomliga
naturskönhet mottog de varaktiga
intryck, åt vilka han sedan i sin
diktning givit sköna uttryck av kärlek
och beundran. Från spädaste
barnsben förtrogen med livet i de fattiga
hedsocknarna, vidgade och
fördjupade han sin kunskap härom under
åtskilliga års kringflackande som
lärare och föredragshållare. Så
skaffade sig Aakjær, som i sin starka,
under intim umgängelse med
naturen närda hembygdskärlek, hade den
inre betingelsen för att bli
hednaturens och hedbefolkningens diktare,
de yttre förutsättningarna härför
genom att under noggranna
iakttagelser drag efter drag i sitt
medvetande inprägla denna naturs och
denna befolknings alla
egendomligheter. Därav hans diktnings
verklighetsstyrka, den kraftiga realism,
med vilken han förmår levandegöra
naturen och livet i den landsdel
han älskar, och därav den
sakkunskap, varmed han rör sig inom de
intressesfärer, som äro hans
människors.
Efter en ihärdig kamp mot de
hinder, som fattigdomen lade i hans
väg, när han ville på studiebanan
skapa sig en framtid, lyckades
Aakjær 1886 i Köpenhamn avlägga
lärareexamen, varefter han under ett
års tid verkade som huslärare hos en
bonde i Tastum. Bland bygdens
ungdom utövade han en livlig
upplysningsverksamhet, samlade den till
möten, där tidsproblemen med iver
och hänförelse diskuterades.
Aakjaers radikalism smittade av sig
bland de unga, men de äldre
skrämde den, så att de till slut i pur rädsla
för "uppviglaren" vägrade att
upplåta lokaler till hans möten.
Vintern 1887 höll Aakjær i Fly skolhus
en serie föredrag om den franska
revolutionen, vilka renderade honom
ett åtal för hädelse och upprorisk
agitation. Han frikändes, ehuru
med knapp nöd, efter att ha suttit i
rannsakningsfängelse i 17 dygn, en
tid som han använde till att skriva
revolutionära dikter samt till
bibelkritiska studier. 1891 var han åter i
Köpenhamn, där han under ständig
kamp mot nöd och umbäranden,
vilkas börda icke blev mindre, sedan
han tagit en familjeförsörjares
ansvar på sig, bedrev privatstudier för
studentexamen, som han efter tre,
fyra år avlade.
1897 debuterade Aakjær med
pamfletten "Missionen og dens
hövding", ett kraftigt inlägg i den
religiösa kulturkamp, som vid denna
tid pågick i Danmark. Boken, som
väckte stort uppseende, är en
stridsskrift, riktad mot den pietismen hos
oss delvis motsvarande ’
’inremissio-nen" och däri påvisas klart och med
logisk skärpa, hur den livs- och
människofientliga
religionsuppfattning, som inremissionen
representerar, förflackar och förkrymper
böndernas ursprungliga natur och sanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
