Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Carlsson, Axel-Magnus: Jeppe Aakjaer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL-MAGNUS CARLSSON: JEPPE AAKJÆR.
233
rende Kræfter", "Vejr og Vind og
Folkesind" o. a. Sedda tillsammans
kunna de kanske göra intryck av en
viss enformighet, ty Aakjaers
ämnessfär är icke vid, vare sig för hans
lyrik, hans roman- eller
skådespelsdiktning. Detta, att en diktare med
få och små variationer åter och åter
upptar ett och samma eller varandra
ganska lika temata, behöver dock
icke nödvändigtvis innebära en
begränsning i sämre bemärkelse, och
ifråga om Aakjær gör det det icke.
"Enformigheten", den skenbara
monotonien hos honom är blott
utåt-sidan av den inre enhetlighet, som
präglar hans produktion och i vilken
han givit uttryck åt sitt väsens
energi och ursprunglighet. Den
sammanhänger också med hans konkreta
livskänsla och erfarenhet liksom den
är avhängig av hans
konstuppfattning och hans målmedvetna litterära
strävanden. Han har aldrig skrivit
en rad "blöt til lyst", endast för sitt
eget höga nöjes skull, utan alltid
med sin diktning velat något. Och
aldrig har han stuckit under stol
med vad han vill. Oförblommerat
har han låtit tendensen sticka fram,
ja, detta i så hög grad, att han fått
höra omdömen sådana som att vad
han skrev icke var konst utan rätt
och slätt agitation.
Det är sant, att Aakjær är en
god agitator och polemiker mot det
osunda och skeva i kultur- och
samhällsliv, mot orättfärdighet och
maktmissbruk och för andlig, social
och politisk frihet. Genom hela hans
diktning går som en röd underström,
den demokratism, den medkänsla
med de små och förtryckta, den
rätt-färdighetslidelse, åt vilka hans
barndoms- och ungdomsårs bittra
erfarenheter gav riklig näring. Varje
ny bok, han släppt ut i världen, har
varit en ny kampsignal mot
andliga mörkmän, mot ’ ’den forbandede
skæbnetro, der gaar al fattigdom
som gift i blodet" och finner tröst
för ett förspillt liv "i den samme
trœllefloskel: Det skulde saadan
være!" Men den eldige agitatorn
har icke någonsin fått undantränga
diktaren hos honom, den förre har
aldrig fått förkväva den poetiskt
givande lusten hos den senare. Varje
ny bok, Aakjær skänkt sitt folk, har
därför också varit ett konstverk,
fyllt av diktarglädje, svällande av
ungdomligt trots, av den sunda
sinnlighet och präglat av den
livsbeja-kelse, som aldrig släppt sitt tag om
hans hjärta. De många av livets
vedermödor hårt betungade varelser*
som han i sina böcker skildrar, ha
icke mist sitt goda humör, ha ännu
sina sinnen fyllda av livsglädje och
poesi. Sådana vi möta dem i
Aakjaers böcker äro de inga
schematiskt uppkonstruerade
agitationsfigurer utan levande människor,
tagna direkt ur livet, och de öden,
de genomleva, äro inga i tendentiöst
syfte "lavede" öden. Till och med
över arbetarens strävsamma liv har
Aakjær gjutit ett skimmer av poes;.
Strofer som denna ur hans
"Arbei-dersang" äro odisputabelt flutna ur
en diktares penna:
Disse länge lysforladte gader
overskygget vore barndomsaar;
disse kolde husses ruderader,
blinket aldrig med et streif av vaar.
Men vor arm blev sterk, vor haand
blev hærdet
ved at gribe om maskinens staal;
og vört 0ie speider uforferdet
mod et stort og gyldent fremtids-
maal.
Så har hos Aakjær agitatorn och
polemikern, den moraliskt och
socialt indignerade
rättfärdighetskrri-varen gått hand i hand med den
skapande diktaren. Det är hans
stora förtjänst som hedens sångare,
som hedbondens och arbetarens
livsskildrare, att han aldrig låtit sin
diktning bli blott "konst för kons-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
