Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - B. A—t: Elsass-Lothringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
TIDEM
prof. Gneisse, blev på grund av sitt
ställningstagande föremål för en hel
del elaka karikatyrer i den
fransk-språkiga pressen, tecknade av
konstnären J. J. AValtz, som redan genom
en samling "Vogesenbilder" blivit
en persona ingrata på tyskt håll.
Prof. Gneisse stämde såväl hr Waltz
som redaktörerna av de tidningar,
vilka publicerat karikatyrerna,
m-en den tyska statsmakten gjorde
åtalet till sitt, och det ådömda
straffet blev synnerligen högt.
Omedelbart därefter åtalades den kände
politikern, abbé Wetterlé, redaktör för
"le Nouvelliste’’ och ledare för
rikslandets katolska parti.
Anklagelsen grundade sig på några mot
Gneisse skrivna artiklar och
straffet blev fängelse.
I en liten bok "Ce qu’ était
FA1-sace-Lorraine et ce qu’elle sera",
utgiven i Paris 1915, har abbé
Wetterlé fört samman en del exempel på,
vilka grunder som ansågos
tillräckliga för trakasserier från
myndigheternas sida under den period, som
nu följde. En del äro av rent
tragikomisk art — vad sägs t. ex. om
att bli anhållen, för det man en
vacker sommardag befinnes iförd en
’halmhatt med band i blått-vitt-rött!
En handlande blev tillsagd att vid
vite ändra sitt anslag: liquidation
totale till totale liquidation!
#
Vad hade då från fransk sida
gjorts för att hålla
samhörighetskänslan vid liv?
Från det officiella Frankrike:
ingenting. Regeringen intog ända
från tiden omedelbart efter freden
en absolut neutral ståndpunkt och
tålde inga som helst
känslomanifestationer från sina ämbetsmäns
sida. Denna ställning kom snart nog
att mötsvara också den allmänna
stämningen ute i landet, endast en
rätt oansenlig minoritet, samman-
sluten i den s. k. patriotligan, höll.
revanchelågan brinnande oclr drev
agitation. Men i stället hölls ju
samförståndet mellan moderlandet
och den amputerade delen uppe på
rent privat väg. Det fanns väl
knappt en familj i
Elsass-Lothringen, som ej hade någon medlem
bosatt på andra sidan gränsen, och den
växelverkan, som på detta sätt kom
till stånd, tjänade bättre än någon,
propaganda samma syfte. Alla
försök att mera offentligt få hålla uppe
förbindelserna möttes från tysk sida
med ett absolut avvisande. Undev
tidernas lopp kom man emellertid
så långt, att L’alliance
francaise-fått tillåtelse att anordna föredrag
på elsassisk botten, varvid varje
gång löfte tagits av föreläsaren att
ej vidröra något brännbart ämne,
och en och annan turné av franska
teatersällskap har tillåtits.
Viktigare ur propagandasynpunkt har
det arbete varit, som bedrivits av
föreningen "Le souvenir francais7’.
Dess syfte är högtidlighållandet av
gemensamma historiska minnen,
omvårdnaden om franska krigar gravar
i rikslandet, resandet av
minnesmärken, m. m., ett arbete, som
genom sin natur ofta vållat konflikter
med de tyska myndigheterna. Bland
dessa konflikter torde ännu
Wis-sembourguppträdena i oktober 1909
vara i färskt minne; svallvågorna
trängde ända upp i tyska
riksdagen och tvungo rikskanslärn att
den 13 december ge sitt ord på, att
för framtiden inga manifestationer
i rikslandet skulle tillåtas, som
kunde såra de tyska känslorna.
Att märka är också, -med vilken
kall likgiltighet den franska
dagspressen under hela fredsperioden
behandlade allt, som rörde
Elsass-Lothringen. På redaktionerna
anlades tydligen alldeles samma
måttstock gentemot nyheterna från de
nyss franska områdena som den för
utlandet i allmänhet gällande. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
