Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
TIDÉN
trade var nödvändigt, om republiken
skulle kunna räddas. Vad
kabinettet Waldeck-Rousseau behövde var
socialisternas stöd i parlamentet och
bland befolkningen. Det kunde
beviljas honom utan att Millerand blev
medlem av ministären." Ja, enligt
Kautsky skulle socialisternas stöd ha
blivit starkare, om Millerand stått
utanför. På hans bevisning för detta
påstående kunna vi ej gå in, då det
skulle föra för långt.
Den Kautskyska resolutionens
andra villkor, att en socialist endast
med sitt partis uttryckliga
medgivande kan få inträde i en borgerlig
regering anser Kautsky att
Millerand på intet sätt uppfyllt.
Följaktligen menar Kautsky att
resolutionen "var ingenting mindre än en
sanktionering av Millerands
minis-terskap’ \
Kautsky framhäver också, att
hans resolution "skarpt och
otvetydigt" avvisar den av Millerands
anhängare omhuldade åskådningen, att
"regeringsmakten liksom makten i
parlamentet och i kommunala
institutioner kan erövras styckvis".
Partie ouvrier (Guesdisterna)
röstade som sagt emot Kautskys
resolution. De ville, säger Kautsky,
förvandla den taktiska frågan till en
principiell. De ville ha ett
obetingat förbud mot socialisters inträde i
en borgerlig regering, gällande för
alla tider, alla länder och under alla
omständigheter, de ville ha en
förklaring att ett dylikt inträde är ett
principbrott, så att de skulle kunna
säga att Millerand liksom alla som
förordade hans ministerskap hade
begått förräderi mot våra principer
och ställt sig utanför de
klassmedvetna socialisternas led.
Men så långt varken ville eller
kunde kongressen gå. Nu lyckades
guesdisterna blott, i det de spände
bågen för hårt, att väcka den
oriktiga föreställningen om majoritetens
resolution, att "dess antagande var
en seger för Millerand".
De tyska revisionisterna om
Kautskys resolution.
G e o r g v o n V o 11 m a r, den
bekante sydtyske socialistledaren,
inlåter sig i decembernumret av Soe.
Monatshefte 1900 på en längre
polemik gent emot Kautsky. Han
förklarar, att vad Pariskongressens
"majoritet gjorde var att trots allt
guesdisternas och Wallquisternas
skrik och oväsen ge sitt
instämmande i Kautskys resolutions
ordalydelse och därmed avböja den
ståndpunkt, de förklarade motståndarna
till Millerand intogo".
I fråga om republikens räddning
vid Millerands inträde påstår
Voll-mar, att "Waldeck-Rousseau efter
två dagars osäkerhet och famlande
var på det klara, med att ingen
kombination, i vilken socialismen var
utan andel, kunde fylla uppgiften
att verksamt försvara republiken
och alltså var utesluten. Frågan var
icke längre, huruvida ett avgjort
republikanskt kabinett
Waldeck-Rousseau med eller utan Millerand
skulle bildas, utan valet stod emellan
ett kabinett Waldeck-Rousseau med
Millerand eller Waldeck-Rousseaus
tillbakaträdande och faran av en i
det ovissa fortsatt regeringskris, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
