Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ministersocialismen.
Vör TIDEN av GUSTAV MÖLLER.
(Forts.)
Ett förslag att skilja Jaurès från
socialdemokratin.
Striden i Frankrike, som hämtade
sin väsentliga näring ur fallet
Millerand, tillspetsades mer och mer.
Jean Lon.gue t, som i våra
dagar spelar en viss roll som en av
ledarna för den moderata
oppositionen i det franska partiet, skrev i
februari år 1902 i Die Neue Zeit en
översikt över ställningen, i vilken
han sökte utreda, vilken olycka
mi-nistersoeialismen varit i Frankrike.
Denna utredning är dock av mindre
intresse än Die Neue Zeits
kommentarier därtill. Dessa gå nämligen
ut på ingenting mindre än — Jaurès
skiljande från den franska
socialdemokratin! Det heter ordagrant:
Kanhända kommer den förestående
val-striden att bidraga till att mildra de
personliga motsättningarna och sålunda
förbereda en förening. En kamp emot
den gemensamana fienden gör i detta
avseende ofta underverk. Men denna
verkan skulle kunna inträda först om
huvudhindret, som svävar mellan de båda
fraktionerna, har fallit och detta är —
Jaurès.
Endast under betänkligheter och
motvilligt nedskriva vi detta. Ty vi erkänna
visst de stora förtjänster om vår sak, som
Jaurès i synnerhet under kampen om
Dreyfus har förvärvat. Vi erkänna mak-
Tiden mr 11-12, 1917.
ten och glansen av hans personlighet,
säkert den väldigaste som under sista
årtiondet kommit till vårt parti. Vi
erkänna även den oerhörda nytta, som en
kraft lik honom kan göra v.årt parti, och
vi ha själva erfarit hur svårt det är att
lösgöra sig från en så fängslande och
glänsande företeelse. Men ju högre vi
uppskatta Jaurès, desto fördärvligare
måste vi anse hans verksamhet, då denna
går i galen riktning och det är tyvärr för
närvarande fallet. Longuet har visat
vilka skador Millerand anstiftar, hur
hans närvaro i ministeriet desorganiserar
partiet — han hade ikunnat säga något
ännu värre och visat hur han korrumperar
partiet. Men vad Millerand gör och
säger, förfäktar Jaurès och -den förre vore
ingenting utan den senare. Han är
bärare av systemet Millerand eller bättre:
han är den som av en strebers käcka
experiment gör ett system för proletariatets
frigörelse, som infört metod i vansinnet.
Bet är Jaurès som möjliggör den tron, att
en betydande del av den franska
socialismen står bakom Millerand och bär
ansvaret för denne. Det är Jaurès, som bringat
den franska socialismen i sitt nuvarande
sorgliga läge, det är han, den store
förfäktaren av enighet, som splittrar och
försvagar densamma genom sitt försvar för
Millerand, som drar ett brett streck över
allt det stora, han verkat för socialismen,
genom den olycka, som han nu bringar
över densamma.
Det räcker icke att frigöra sig från
Millerand. Det är en halvhet, om man
icke frigör sig även från Jaurès.
Detta föga ärorika förslag att från
socialdemokratin fördriva en av år-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
