Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
TIDEN
deltagandet i borgerliga ministärer
undantagsfallets karaktär med
sådan energi, att det haft ett
synnerligen stort inflytande på tänkesättet
i denna fråga inom de socialistiska
partierna i alla länder.
Enighet åstadkoms inom det
franska partiet om icke omedelbart så
-dock rätt snart efter den
internationella Amsterdamkongressen. Denna
’hade också antagit en särskild
resolution, vari yrkades att splittrade
socialdemokratier skulle skrida till
att förena sig.
TIT.
Holland och Danmark.
Fallet Millerand har fått
efterföljare i fallen B r i a n d och V
i-v i a n i. Skillnaden är att cl c
senare med ministerhärlighetens
början togo farväl av partiet.
Millerand däremot förblev medlem av
partiet under hela sin första
ministertid och har först sedan lämnat
det — om utesluten eller frivilligt
erinrar jag mig icke.
John Bums i England
inträdde icke såsom representant för
socialdemokratin i
Campbell-Bannermans ministär.
Anbud från liberalt håll att
deltaga i regeringsbildning fick den
holländska socialdemokratin efter
valen 1913. Ledaren T r o e 1 s t r a
ansåg att partiet borde acceptera,
emedan det gällde rösträttsfrågans
lösning. Partiet vägrade emellertid
och då liberalerna icke ville bilda
regering ensamma blev följden en
expeditionsministär, på vilket röst-
rättsfrågan naturligtvis icke vann.
Partiet hade emellertid endast 18
platser i deputeradekammaren,
medan liberalerna hade 37.
Ställningen var sålunda en helt annan än i
Sverge 1917.
Det danska partiet har icke
endast anmodats deltaga i en
regeringsbildning. S t a u n i ii g blev
efter valen 1913 anmodad att träda i
spetsen för regeringen. Han vägrade
och hänvisade till det radikala
partiets ledare Z a ’h 1 c. Denne åtog sig
uppdraget, och radikalerna ha sedan
dess haft regeringsmakten i
Danmark. Hade radikalerna vägrat att
ensamma bilda regering, så hade
sannolikt den danska
socialdemokratin redan då blivit tvungen att
släppa till någon minister, ty partiet
fick. vid valen 32 mandat,
medan radikalerna endast fingo 31.
Stanning har ju sedermera jämte
representanter för högern och
bonde vänstern inträtt som kontroll
minister.
Under kriget har en lång rad
socialister i olika länder varit
ministrar, men då deras mmisterskap
torde stå i bästa samklang även med
meningen i Amsterdamresolutionen
och i varje fall äro motiverade med
världskrigets undantagsf örh
ållan-den, finns det ingen anledning att
här ingå på dem.
IV.
Det svenska partiet odh
ministersocialismen.
I det svenska partiet behandlades
frågan om ministersocialismen för
första gången på partikongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
