Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Oljelund, Ivan: Till frasens psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
TIDEN
den vet alltså inte vad verklig kultur
är, förstår inte vilket oändligt
finbyggt, ömtåligt verk kulturen är, har
ingen känsla av hur de svindlande
avgrunderna gapa kring
kulturmänskligheten tätt invid moralens
uråldriga vallar. Därför blir varje
utslungad demagogisk fras ett giftigt
ogräsfrö, en frätande syra, en dyrk
i vilddjurets järnbur och ett jarop
till den lägre människan, som kvider
i bojorna. Och det oerhördaste är
att all denna låga skadlighet, denna
listiga demagogiska fraseologi syftar
ytterst till att tjäna ett fåtal
omoraliska, samvetslösa, medelmåttiga d
e-magoger — icke »folket»,
»mängden» eller »mänskligheten», som
städse experimenterats ut i en rad
av olyckor.
Till den demagogiska frasens eller
rättare till den demagogiska metodens
uppgift hör även
personförhärligandet i dess oblygaste, fräckaste form.
Ett exempel.
I Stormklockans jubileumsnummer
på tidningens 1 O-årsdag i fjol skrev
en författare i en hyllningsartikel till
tidningens redaktör, att denne bland
ett flertal andra smärre förtjänster
ägde den sällsynta lyckan att i sin
person förena en Lenins järnvilja
och energi med en Lasalle’s
talarebegåvning och en Strindbergs
stilistiska talang... Då den store
mannen vid ifrågavarande tillfälle var
tidningens redaktör, får man lov att
antaga, att han haft i sin makt att
undertrycka en dylik skrällande fanfar,
men underlåtit det, antingen emedan
han delade artikelförfattarens
entusiasmerade uppfattning eller emedan
han ansåg att publiken gärna kunde
bringas att nedsvälja densamma.
I varje fall: oförsyntheten hör till
den demagogiska fraseologien.
Mycket vore att säga om
demagogen och den demagogiska frasen.
Det sagda får emellertid vara nog.
Dock ännu en sak: det säkraste
kännetecknet på en demagog är, att när
han i offentlig polemik blir
avslöjad och slagen av en överlägsen,
skarpsynt och hederlig motståndare,
så svarar han aldrig i sak utan —
och det är ett av hans mest omtyckta
tricks — han levererar en fras:
angriper motståndarens person, vilket
oftast sker på så sätt att han erinrar
om vad denne sagt eller skrivit för 10
—15 år sedan innan han ännu
tillägnat sig sin förnuftiga uppfattning.
Därpå frågar han triumferande
publiken om man kan sätta tro till en
person, som på 15 år ändrat
uppfattning i föreliggande fråga, d. v. s.
icke låtit åren gå sig spårlöst förbi.
Publiken, som är ur stånd att äga
omdöme i saken, tjuter naturligtvis
bravo. Demagogen står som
segrare, ehuru han inom sig vet att han
är slagen, ty honom kan man
icke komma på med att han bytt
åskådning, då han aldrig ägt någon.
DEN FÖRLJUGNA FRASEN.
Den förljugna frasen tillhör samma
familj som den demagogiska frasen.
Men den är så att säga en yngre
telning, mindre fräck och förhärdad.
Odlaren av den demagogiska
frasen är en slug, beräknande,
medveten person, kort och gott: derna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
