Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Branting, Georg: Måste juridiken alltid se tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OEORQ BRANTING: MÅSTE JURIDIKEN ALLTID SE TILLBAKA?
.samhällets utveckling? Det är dock
någonting egendomligt däri, att de
skarpaste juristhuvuden skola
utbilda sig till de lärdaste specialister
för att fundera sig gråhåriga över
ett material och rätt begripa en
lagkomplex, som tillkommit efter de i
viss mån ganska nyckfulla förslagen
från det stora, enkla folkets
representanter. Dessa senare äga naturligtvis
-en ganska sund känsla för
samhällssituationens krav, men de måste dock
sakna den överblick, som ensam kan
giva de allmänna direktiven, den
överblick, som jag menar borde
eftersträvas vid universiteten.
Den juridiska vetenskapen leder
icke själv rättsutvecklingen, eller
mera deterministiskt uttryckt, den
underlättar icke den för
mänskligheten givna naturliga utvecklingen.
Den undersöker blott denna
utveckling i det förflutna, och står
dum framför varje nytt fait accompli
på dess eget gebiet, utan tanke på
ingripande vid tillkomsten av de
relevanta besluten.
Denna position är just given
med det nu teoretiskt gällande
betraktelsesättet på rätten, vilket ovan
berörts.
Vad skulle det innebära, att söka
vetenskaplig grund vid lagars
stiftande och avskaffande?
Forskningen skulle då intränga på
områden, där inrikespolitiken förut
ensam fört spiran. Ett
förutsättningslöst efterforskande av de faktorer,
som framtvungit lagarnas stiftande,
tvingar oss in på studiet av det
sociala tillståndet, och därmed befinna
sig de akademiska juristerna redan
på en för dem ännu alltför
främmande mark.
Studiet av det sociala tillståndet ur
rent juridisk synpunkt innebär dock
ett inriktande på ett material, alltför
mänskligt, alltför skiftande och
osäkert för att de ur detta studium
vunna sanningarna kunna anses
jämbördiga med andra vetenskapligt
fastslagna sanningar. De statistiska
och andra fakta, som presentera sig,
giva icke heller annat än en osäker
ledning; de säga oss: så ä r det,
men de peka icke ut vägen.
Studiet av det sociala tillståndet
måste alltså utvidgas till
undersökningen av det allmänna
mänskliga tillståndet, jämte de i detta
tillstånd inneboende tendenserna till
förändring.
Med denna tankegång skymta vi
ett fenomen, som kan konstateras
på de flesta vetenskapliga områden,
nämligen tendensen till
vetenskapernas unifiering. Nya fält öppna sig
för forskningen, där juristen går sida
vid sida med biologen och med
filosofen.
Den biologiska forskningen har
redan sökt intränga på etikens marker,
och har där mångenstädes grundlagt
hållbara plattformer för kunskapen.
Och om en dag följande djärva sats
kan utslungas: detta är rätt, det
kan vetenskapligt bevisas!
— då måste även juristen lyssna med
uppmärksamhet, ty då måste en
återgång ske till den naturliga
rättens erkännande.
Dessa reflexioner, som vilat ett
par månader i en skrivbordslåda,
voro närmast föranledda av den Ni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
