Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1919 - Sköld, P. E.: Om orsakerna till jordbrukets avfolkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
TIDEN
alla människor veta ju, att här finns
en mycket stark konkurrens. Men
även ’’alla människor" kunna
misstaga sig, och om frågans
berättigande eller ej får undersökningen ge
besked.
Då man skall besvara den första
frågan, gäller det tydligen, att göra
en jämförelse mellan vårt jordbruks
avkastning förr och nu. För att
slippa räkna med ett så gott som
oberäkneligt penningvärdes växlingar
är det lämpligt att jämföra mängden
och inte värdet av producerade
jordbruksprodukter. Om jämförelsen
börjar 1866 och föres fram till 1913,
så får man dels en tillräckligt lång
tidrymd och dels slipper man undan
krigsårens abnorma förhållanden.
Det svenska jordbruket var
huvudsakligen spannmålsprodueerande,
men det skedde av statistiken att
döma tydligen en omläggning, så att
ladugårdsskötseln under tiden från
1900 till världskrigets början blev
dominerande. Härav skulle man lätt
kunna draga den slutsatsen, att
spannmålsproduktionen gått tillbaka.
Det skulle naturligtvis inte ha legat
något onormalt häri. Men så har
ingalunda skett. Särskilt har
vete-skörden ökats betydligt. Utav rent
naturliga skäl är det omöjligt att
precis säga, hur mycket den ökats,
emedan man överallt, där det gäller
produktion av vegetabilier, får
räkna med väderlekens inverkan. Det
säkraste sättet för att vinna en
verklig bild. av en sådan utveckling är
nog en grafisk framställning.
Nedanstående diagram visar den
svenska veteproduktionen 1866—1913.
Kurvan har en jämn stigning.
Tendensen framträder klart, och
väderlekens inverkan åt olika håll
rubbar inte detta faktum. Från cirka
70,000 tons 1866 till 260,000 1913.
Ökningen är minst 250 proc.
Då nu vetet haft en sådan
utveckling, har väl detta motverkats av en
motsatt för ett annat sädesslag, skul-
sO O
cO oo
O
oo
O
*
i
/
siyi
J
V »
i
i
______1
1*^1 tusen ton
le man ju kunna gissa. Och
närmast faller väl tanken på rågen.
Svaret ges av följande diagram:
1" 297 tusen tor>
Även här är tendensen
omisskännelig. Och den är trots allt stigande.
Växlingarna äro visserligen stora,
men uppåt bär det. 1866 430,000
tons, 1913 585,000 — ökningen
sålunda minst 35 proc.
Alla viktigare sädesslag visa
samma tendens. Det skulle emellertid
verka allt för tröttande att här dra
fram dem alla. Därför få vi nöja
oss med att i stället visa
utvecklingen av spannmålsproduktionen över
huvudtaget. Följande diagram ger’
besked i den punkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
