Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Langenfelt, Gösta: Språkligt strögods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA LANGENFELT: SPRÅKLIGT STROGODS,
281
varav kommer det namnet? Man
kan fundera på ylle- och
bussarong-tröja, ett bussaroll,
förkortat olle, Olson, men vägen är icke
framkomlig, tror jag. Andra namn,
som fått dålig klang, äro August
(jag är väl ingen agust, heller) och
Jonas (nu var du allt Jonas, du!).
Jakob tycks icke ha varit så gott känt
heller, ty ur fornsvenskans Jakop
utvecklade sig (tydligen före 1350) ett
Jaap, som sedermera gav jåp
(skrivet Joop) och vi ha i nusvenskan
snåljåp. I samband med dopnamn
bör kanske erinras om att Paul ofta
\ittalas Pål (Per och Pål). Det är
då att märka, att detta uttal visar
en inhemsk ljudutveckling, ty
medan i franskans Paul vokalen är kort
och uttalas poll, så är i svenskans
Pål å långt, tydande på fornsvenskt
Pawal, Paal (jämför Jaap: Joop).
Stjernhjelm säges ha infört en ny
asagud i sin diktning. Det var en
nordisk motsvarighet till Amor,
kärlekens gud, och han kallades av
honom Astrild. Själv sönderdelade
han det i Astr (kärlek) och
Ildr (eld), Astrild. I en tidig
medelengelsk dikt Orrmulum av en
munk Lagaman (Layamon)
förekommer icke mindre än tre gånger
namnet Astrild (ibland Estrild). Poemet
är från omkring 1200. Layamon har
antagligen haft franska förlag. Jag
har icke konstaterat det, men vad
hindrar, att icke mäster Wacc haft
namnet tidigare. Är detta fallet, ja
då kan Stjernhjelm mycket väl
tänkas ha läst fransk riddarromantik
och funnit namnet där och använt
det. Ett är emellertid säkert, det är
namnets nordiska form. Härvid bör
man dock minnes, att Astrild hos
Layamon är ett kvinnonamn. Det
berättas att hon kom över havet och
blev tagen till äkta av kungen i
Britannien, Locrin, som sedermera fick
avstå henne mot Gwendolen.
Gwen-dolen dränkte sedan Astrild. Samme
munk har också skrivit en fantastisk
historia om huru kung Artur av
Runda bordet erövrade snart sagt
hela världen; han kuvade kung
Alens (även Escol; jämför Eskil) av
Islonde, kung Gonvais av Orcaneie
(Orkney öarna), kung Doldanim
(Doldanet, Doldam, Deldanym =
Valdemar?) av Gutlonde (Gottland),
kung Sichelin (Sigurd?) av Norweie
(Norge), kung Aeseil (Eskil) av
Da-nemarce (Danmark). Sverige är icke
nämnt här i raden. Men vad som slår
en, är namnens förvändhet och trots
förvändheten nordiska karaktär. —
Lokes maka Sigyn, som hade till
uppgift att hålla upp en skål för att samla
upp ormettret, som eljest skulle
droppat på Loke, då han låg
fängslad i hålklyftan, har väl också
ett symboliskt namn. På
fornhög-tyska finnes ett verb sihan,
fornisländska siga, = falla droppvis.
Sigyn är den som. (tar och) har
droppar, droppkvinnan?
Till slut ett par ortnamn. I Helge
Hundingsbanes kvida i den poetiska
fornisländska Eddan förekommer
namnet Gnipálund(i). (Gnipa hittas
även i sammansättningen
Hvarfs-gnipa, som är en udde på Grönland,
Cape Farewell.) I fornengelskan
betyder genipu mörker; ordet är
sammansatt av ett nipu, som
närmast betyder mörker, och
förstavelsen ge, jämför svenskans
gemen och menighet, gevaldiger,
gedigen m. fi.. I nordiska språk
tappade man ofta ge, och där det blev
kvar, förkortades det till ensamt g;
tyskans genug blev fornisländskt
gnogr, som är vårt nog.
Gnipa-lund(i) har sålunda formellt sett
ingen svårighet att förlika sig med
genipu; ortnamnet skulle sålunda
betyda Mörkolunden. Hederström
översätter nipa-snåren, en något ovanlig
företeelse, nipa, i östgötsk
skärgård. Namnen vandra ibland.
Kan-teborg i Västergötland torde ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
