Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
TIDEN
själv, att "detta sätt att se sakerna
är dåligt under all kritik". Men
uttryckens styrka måste ersätta
argumentens kraft, ty han har intet annat
.att svara, än att
’ ’Om vi ej äro några anarkister, godtaga
vi statens, d. v. s. tvångets nödvändighet
för övergången från kapitalism till
socialism.^
Därom äro vi utan tvivel eniga. Ej
heller demokratin utesluter ett tvång.
Men det enda slag av tvång, den
erkänner, är det, som majoriteten
utövar gentemot minoriteten. Tvånget
för övergången från kapitalism till
socialism är arbetarma joritetens
tvång över kapitalistminoriteten.
Men därom är det ej fråga i det
andra stadiet av revolutionen, varom
Lenin här talar, då proletariatet
redan brutit sina bojor. Här är det
fråga om det tvång, som enskilda
personer öva på arbetarmassorna.
Lenin vederlägger ej med ett enda
ord, att detta slags tvång är
oförenligt med demokratin. Han söker
göra det antagbart genom ett
task-spelarknep, i det han av det tvång,
som den stora massan måste öva på
kapitalisterna för att genomföra
socialismen, och som mycket väl låter
förena sig med demokratin, utan
vidare sluter till, att varje tvång, som
övas av någon för att främja
socialismen, är förenligt med demokratins
grundsatser, även om det betydde en
enskild persons envälde över massan.
Han slutar:
"Därför finnes avgjort ingen
principiell motsättning mellan sovjet — (d. v. s.
den socialistiska; demokratin och
användande av enskilda personers diktatoriska
makt."
Det må vara sant, men skulle i så
fall blott bevisa, att ’
’sovjetdemokratin " är en egenartad växt, på
vilken man kan inympa varje slag av
godtycklig regering, om man blott
gör det i socialismens namn.
Skall ett motståndslöst
underordnande av arbetarna i ett företag
under dess ledare lyckas, då får ledaren
ej vara vald av arbetarna utan måste
sättas över dem av en överordnad
myndighet. Då får verkstadsrådet
ej ha något att säga på verkstaden.
Då måste den centrala
exekutivkommitté, som tillsätter diktatorerna,
själv ha uppnått diktatorisk makt,
sovjets måste ha sjunkit till blotta
skuggor, och de massor, som
representera dem, förlorat varje verklig
makt.
Lika litet som Munchhausen
förmådde draga sig upp ur träsket vid
sin egen hårpiska, lika litet kan en
arbetarskara, som saknar ’
’medvetenhet, idéstyrka, självuppoffring och
ihärdighet" välja sig en diktator,
som skall höja den och viljelöst böja
sig för honom, om han av dem
fordrar handlingar, som kräva
medvetenhet, idéstyrka, självuppoffring och
ihärdighet.
Och varifrån skall man få
diktatorer med nödig överlägsenhet ej blotl
i intellektuellt utan även i moraliskt
hänseende ? Varje godtycklig
styrelse bär inom sig fröet till
härskarens korruption, denne må vara en
enskild person eller ett kotteri. Blott
utvalda karaktärer kunna hålla sig
rena från dessa fördärvliga följder.
Töras vi räkna med, att alla de ryska
diktatorerna äro sådana karaktärer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
