Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - Backlund, Sven: Den ryska revolutionens idé — i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
TIDEN
först den nuvarande ekonomiska
situationen i Frankrike:
»Ett år har gått, sedan fientligheterna
avslötos, och ännu har ingen förbättring
inträtt i den ekonomiska situationen i
detta land. De rådande
levnadskostnaderna, äro ett ofrånkomligt vittnesbörd
om en djupgående brist på jämvikt i det
ekonomiska livet; och detta tillräckligt
för att framhäva otillräckligheten av de
använda metoderna eller snarare
frånvaron av varje metod. Ingen åtgärd har
vidtagits ens för att man skall kunna få
en aning om hur nationen skall kunna gå
i land med de förkrossande bördor som
tynger den».
Få fransmän skola finna något
överdrivet i denna framställning av
den nuvarande situationen. Läs
t. ex. vad den franska
arbetsgivaretidningen La journeé
industri-strielle så sent som den 20
november, alltså omedelbart efter »den
stora valsegern», har att säga om
denna sak.
»Vi genomgå en allmän kris i
produktionslivet, en kris, som beror på tvenne
underkriser: transportkrisen, råvarukrisen
och arbetskrisen. Alla ansträngningar från
industrins sida stranda mot tallösa
svårigheter, vilka bero på denna situation, som,
om den får vara, kommer att
överträffa de mest pessimistiska
förutsägelse r». (kurs. här.)
Dessa ord från arbetsgivarehåll
stämma ju ganska väl med C. Q.
T:s allmänna slutsats, när den i sitt
manifest om det ekonomiska rådet
konstaterar att i Frankrike
»utvecklar sig en allmän kris, som ständigt
förvärras redan därigenom att den
håller i och som hotar Frankrike
med den jämmerligaste av alla
katastrofer».
Regeringen har visat sig ur stånd
att göra någonting. C. G. T:s initia-
tiv till upprättandet av ett
ekonomiskt nationalråd har tillbakavisats.
»Man svarade med att erbjuda en
grotesk karrikatyr av det förslag
som framlagts», heter det i
manifestet.
C. G. T. har då tagit saken i egen
hand och i samverkan med
funktionärer, kooperatörer och tekniker
upprättat: Arbetets
ekonomiska råd.
Härom heter det i manifestet:
»I det ekonomiska kaos, kriget skapat,
efter det fantastiska slöseri med
människolivets och materiens rikedomar, som
det medfört, kan man icke längre gå med
på, att de enskilda initiativen i denna
stund skulle kunna gå i land med de
problem, som uppställa sig. Individualismen
är i våra dagar ett passerat stadium».
»Arbetets ekonomiska råd» vänder
sig mot »individualismen», men icke
för att kasta sig i armarne på
étatis-men eller den s. k. statssocialismen.
Nej, dess mål är ett helt annat.
Det strävar efter den
»industrialiserade nationaliseringen». Och vad
innebär detta begrepp? Manifestet
lämnar oss upplysning:
»Den nationalisering arbetarrörelsen
talar om och kräver, innebär att
produktions- och bytesmedlen läggas i
händerna på de förenade
producenterna och konsumenterna
(kurs. här).
Det verk som vi ha att fullborda
består i att avväpna staten genom att låta
utveckla den i en sådan riktning, att den
icke längre skall vara någonting annat än
representationen för produktionens och
varufördelningens kollektiva organismer,
alltså att draga ur den den tvångsmakt,
som den döljer, att undandraga kapitalet
ledningen av nationens ekonomiska liv,
att ge åt Arbetet de rättigheter som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
