Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.352
TIDEN
ha väntat, att detta stundens bud så
i ayeket hellre skulle lytts, som den
orsak, som medfört splittringen,
ställningen till kriget, försvann ined
detta.
Men tyvärr hade med
sovjetrepublikens bildande en ny kil inträngt i
Tysklands socialistiska led genom den
bolsjevistiska propagandan, som
fordrade, att vårt parti skulle låta
demokratins grundkrav falla och
genomföra arbetarrådens diktatur som
statsform. För att dölja, att man
därmed prisgav en från vårt partis
väsen oskiljbar fordran, upphörde
holsjevikerna att kalla sig
socialdemokrater. De kallade sig kommunister,
lör att därmed efter vad som
uppgavs komma till den riktiga, i det
kommunistiska manifestet nedlagda
marxismen. De glömde, att Marx
och Engels, som mot slutet av 1847
författade det kommunistiska
manifestet, få månader därefter utgåvo
"Neue Eheinische Zeitung", som
’■Organ der Demokrati"
(demokratins organ). Så föga voro i deras
ögon demokrati och kommunism
motsatser.
Motsättningarna mellan diktatur
och demokrati skapade i Tyskland,
bredvid de två socialistiska parti,
som funnos vid krigets början, ett
tredje: kommunisternas. Dessa
motsättningar medförde inre tvedräkt
och osäkerhet inom de båda andra,
utlöste starka, bolsjevistiska
tendenser hos de oavhängiga och
framkallade hos en del av högersocialisterna
en reaktion mot dessa tendenser, som
å sin sida sköt över målet och
orsakade ön lutning mot de borgerliga
partierna, med vilka
högersocialisterna redan genom borgfredens
krigspolitik hade en viss gemenskap.
Revolutionen den 9 november hade brutit
denna koalition med de borgerliga
och ersatt den med ett samarbete med
de oavhängiga. Deta blev tyvärr
endast tillfälligt.
Lika litet som i Västeuropa kan i
Tyskland parollen om diktatur
medföra en verklig, bestående, hela riket
omfattande, fruktbärande diktatur.
Därtill är befolkningen för långt
framskriden. Alla försök av enskilda
proletariska lagar att nå diktaturen,
kunna blott ha övergående lokala
resultat. Det allmänna resultatet blir
blott ett påskyndande av rikets
politiska och ekonomiska upplösning och
en eggelse till en motrevolutionär
militärdiktatur.
Men ej heller en sådan kan komma
till någon bestående, allmän makt.
Mot arbetarna Kan i Tyskland ej mer
regeras. Noskegardenas övergrepp
i Berlin, det fruktansvärda raseriet
i Munchen beteckna ej regeringens
diktatoriska makt, utan dess
vanmakt mot de andar, som den
påkallade, och vilka å sin sida väl "hava
makt mot de andar, som den
framkal-men ej att själva styra landet.
Strävandet efter diktatur från
höger och vänster kan ej leda till
någon verklig diktatur utan blott
till anarki och fullständig ruin,
vilken såsom den "högre livsform",
som på denna väg "framarbetas",
lovar oss kannibalism, när all
produktion stoppas och alla livsmedel
äro förtärda.
Och innan det kommit så långt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
