Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1919 - Lindhagen, Carl: De andliga värdena och de socialistiska programmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
skaplig, om det över huvud gives
någon annan verklig vetenskap än de
rena naturvetenskaperna; vilka
ensamma kunna komma till
oomtvistliga resultat. Den marxistiska läran,
begriplig för sin tid och mäktig i sin
insats, var däremot icke universell.
Den var pendelrörelsen i motsatt
riktning mot upplysningstidevarvets
absoluta förnuftslära. föregångaren
till den ideella liberalismen. Den
räknade för litet med andliga
verkli ghetcrna och blev därför på den
punkten ovetenskaplig liksom övriga
partiriktningar. Det kommer alltid
att finnas.en myckenhet människor,
som i historien skåda en intim
samverkan mellan både ekonomiska och
andliga makter samt veta av
erfarenhet att de senare verka även inom
dem. Tidén justerar åskådningarna
och de krafter, som sätta en speciell
rörelse i gång, sluta ofta, såsom
meningen nog också varit, med att
upphäva sina egna utgångspunkter.
Lärans dogmatiska
vidmakthållande i materialistisk begränsning av
åtskilliga eftermarxister har till och
med börjat farligt verka som broms
på den mänskliga viljan, vilken dock
i alla tider varit en stor makt till
framåtskridande. Den
materialistiska historieuppfattningen, som velat
utan samverkan driva en idealistisk
på flykt, breder mångenstädes en
fatalism över den socialdemokratiska
politiken, som hotar att i praktiken
sammansmälta med den konservativa
teorien eller självsuggestionen om
nödvändigheten av utvecklingens
snigelgång i förutbestämda fåror.
Såsom motvikt finner man då å
TIDEN
andra sidan — med vidhållande av
den materialistiska begränsningen
och på grund därav — inga andra
utvägar än det brutala våldet med
blodsutg j ut el serna så so n i ytterst a
medel samt förstörelse och reaktion
såsom vanliga följder.
Kommissionen anser det behövligt
"att säga ut vad som är".
Smådriften i jordbruket betraktar den såsom
något påtagligt, mon räknar
tydligen icke de andliga verklighetermu
dessa stora mänskliga vidder, till vad
som är. Häri ligger den springande
punkten. Eftermarxismen är så
bunden av sin lära, att den icke ens
förnimmer något av den andra stora
hälften i människans och den övriga
naturens liv.
Då förstår man också, att
kommissionen uti nionde punkten ej trott
sig kunna upptäcka något annat air
möjligen en variant av
socialdemokratiens i det första stycket
formulerade mål. Ätcrstär då emellertid
spörsmålet om icke också olika
formuleringar av ett mål kunna vara
till gagn för ett politiskt strävande.
Formuleringarna vända sig ju till
dem, som man vill övertyga, samla
och företräda, och då dessa kunna
se sakerna på olika sätt på grund av
olika förutsättningar, bör det väl
allra minst för en politik, som älskar
att kalla sig praktisk, vara ur vägen
att tala på ett begripligt sätt till alla
sina kommit t ent er.
Vid 1911 års kongress förordade
ju Branting å partistyrelsens vägnar
den nya tillsatsen såsom
innefattande ett fylligarc uttryck för målen.
Vid sidan av behovet att vidga pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
