Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1919 - Lindhagen, Carl: De andliga värdena och de socialistiska programmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LINDHAGEN: DE ANDLIGA V ARDEN A etc.
371
efter de gamla linjerna eller
utrymme beredas även för den stora
nyheten i partiets konstitution. En
glesnad kongress antog därvid i
anslutning till författningens tvåsidighet
en tvåkönad resolution, under det att
de enkönade materialistiska
uppfattningarne stannade i minoritet.
Emellertid leddes minoriteten av
partiets funktionärer, vilka hade till
uppgift och syssla att uteslutande
ägna sig at sin egen politiska
propaganda. De förfogade väsentligen över
partiets press och övriga resurser och
råkade även att få besätta större
delen av partiets förtroendeposter med
kongressens medgivande. Alltså
alldeles som i alla andra partier.
Dagshändelserna utvecklade sig därefter
med stor hastighet efter nya enkla
och lättfattliga linjer. De själsliga
faktorerna fingo fortfarande ingen
marknad i en tid, då det gamla
slagsmålssamhället överallt levde upp
igen. När därför 1919 års
kongress sammanträdde, hade den
politiska suggestionen och
maktförhållandena så omgestaltat partiets
aktivaste intressent skåp, att när nu igen
taktikfrågan dominerade, fick den
enkönade uppfattningen avgjord
majoritet. Bakom den reste sig
därnäst en meningsyttring, som
framträdde som en avskuggning av den
förra med ett par bestämda
reservationer samt med en och annan
mycket svag anknytning, såvitt jag
kunde finna, till den andra delen av
partiets författning. Den mening, som
ville upprätthålla och sammansmälta
den materiella och andliga sidan i
partiets konstitution och som avgått
med seger ett år förut, stannade nu
vid en mycket liten minoritet.
Detta resultat betydde i och för sig
ett ofantligt avståndstagande från
grunderna för partiets bildande.
Offensiven emot det andliga
inslagets rätt att leva icke blott på
papperet utan även i taktiken hade
föregåtts av ett ganska oavlåtligt
bombardemang på många sätt mot den så
kallade "humanismen" inom partiet.
Under kongressen riktade sig också
arbetsutskottets första huvudtalare
nästan uteslutande mot denna.
Vidare beslöt kongressen att revidera
de demokratiska grundlagarna. Det
bestämdes icke, vari revideringen
skulle bestå, men den kan
naturenligt icke utmynna i annat än ett
utkramande av dessas innehåll. Då
tidningen Politiken tillkom, ivrade
dess förste redaktör, Ture Nerman,
att på vinjetten skulle från de
allmänna grundsatserna lånas
humanismens lösen: bröd, frihet och
självansvar. Denna triologi står
fortfarande kvar på vinjetten såsom
tidningens ljuskastare, under det
omedelbart före sista kongressen
tidningens bolagsstämam beslöt bland
annat, att redaktionen borde med all
makt bekämpa de humanistiska
strävandena inom partiet eller med
andra ord den ena hälften av
partiets författning.
Detta vågsvall är enligt min
uppfattning ett ganska naturligt utslag
av partiväsendets tillvarelsesätt och
människonaturens irrfärder. Hur det
hela skall sluta och varthän v¾åra
kappor skola vända sig till sist,
kommer säkerligen att förnämligast bero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
