Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1919 - Möller, Gustav: Internationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
TIDEN
de riktas mot Frankrikes eller
Englands socialdemokratier, och icke mot
Internationalen. Men även
förebråelser mot dem bliva skäligen
meningslösa, ty i själva verket gäller
naturligtvis förebråelsen den franske
och engelske arbetaren som antingen
icke alls blivit socialdemokrat eller
icke blivit tillräckligt
handlingskraftig socialdemokrat. Har man
kommit så långt kan måhända
lamenta-tioner leda till något fruktbart
resultat nämligen till en undersökning
av orsakerna till de engelska och
franska arbetarnas avböjande av
socialdemokratin. Ty har man
upptäckt orsakerna därtill kan man
åtminstone ha hopp om att avhjälpa
felet.
Uti internationell politik är det ju
alltid minst två stater, som skola
komma överens, så länge ingen
lyckats upphöja sig till obestridd
världs-behärskare. Kunna parterna icke
komma överens, så kan den starka
socialdemokratin i det ena landet
icke förpliktas att lägga större
svårigheter i vägen för sin regering än
den svaga socialdemokratin i det
andra landet förmår gent emot sin
regering, såvida nämligen det icke är
klart att det förra landet har orätt
och det senare rätt i sina påståenden.
Ett så lyckligt fall vid tvister
mellan imperialistiska stater
förekommer emellertid knappast i praktiken.
Jag erkänner gärna att detta kalla
resonemang icke fullständigt
täcker verkligheten, men om man tar
det till utgångspunkt vid
bedömandet av de fordringar, som ställas på
Internationalen, så befinner man sig
i alla fall på fast mark. Och att
komma på fast mark i avseende å
domen över Internationalens
verksamhet eller overksamhet är just nu,
vad arbetarerörelsen i alla länder
behöver.
Eftersom Internatioiialeii icke
kunnat motsvara de högt spända
förhoppningarna så är man i alla
länder missnöjd med den, i somliga
ända till raseri, i andra mera lugnt
och stilla. Det är svårt att erkänna
att förhoppningarna grundade sig på
illusioner, som åter hade sin rot däri,
att man glömt undersöka huruvida
reala förutsättningar för verklig
makt hos Internationalen förefunnos.
Detta allmänna missnöje, eller
rättare denna allmänna vrede hotar ju
faktiskt nu Internationalens bestånd.
I stället för att erkänna sina misstag
i avseende å Internationalens
förmåga, hotar man i sin dåraktiga
illusionspolitik att lämna
Internationalen. En större yttre triumf skulle
kapitalismen knappast kunna ernå
än att uppleva Internationalens
upplösning efter världskriget. De
oresonligt missnöjda skola ju
visserligen bilda nya Internationaler. Som
om sådana nybildningar kunde
upphäva det faktum, att
socialdemokratin är svag i vissa stora länder!
Det uppbyggliga skådespel vi
skulle få, därest utom Andra
Internationalen och
Moskvainteriiationa-len ännu en International skulle
uppstå komme att karaktäriseras därav,
att just i det ögonblick yttre
förutsättningar för en verkligt stark och
handlingskraftig International
förefunnos, skulle denna möjlighet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
