Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, maj 1920 - Liedstrand, Emil: Överblick av den svenska socialförsäkringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL LIEDSTRAND: DEN SVENSKA SOCIALFÖRSÄKRINGEN. 55
tionen kunna införas det villkoret för
ersättning enligt alla tre lagarna, att
vederbörande, om ifrågavarande
ersättning ej utginge, skulle komma att
sakna tillräckliga möjligheter för ett
tillfredsställande av de berättigade
levnadsb elioven. Nämnda villkor
skulle emellertid icke gälla läkarvård
och andra för den allmänna
folkhälsan eller för samhället i dess helhet
nyttiga ersättningar till personer,
vilka icke av annan grund äro
tillförsäkrade dessa ersättningar.
ERSÄTTNINGARNAS ART OCH
STORLEK.
Arten och storleksordningen av
enligt de trenne
socialförsäkringslagarna utgående ersättningar
framgår av Översikt 2 (sid. 56), som för
vart och ett av de förutnämnda
ersättningsberättigande tillstånden
anger de olika slag av ersättningar,
som utgå, samt dessa ersättningars
högsta och lägsta belopp. Då
ersättningarna äro av helt annan karaktär,
om orsaken till det
ersättningsberättigande tillståndet är olycksfall i
arbete för annans räkning än om
orsaken är en annan, har tabellen blivit
på motsvarande sätt uppdelad i
tvenne avdelningar. Slutligen är med
användning av de förutnämnda
beteckningarna, P, O och S, angivet enligt
vilken lag resp. ersättningar utgå.
Genom tvenne feta linjer, vilka med
varandra bilda ett kors, är tabellen
delad i 4 avdelningar. Jämför man
ersättningarna inom nedre
avdelningen till höger med ersättningarna
inom övriga avdelningar och
därvid håller i minnet, att de kontanta
ersättningarna inom de båda övre
avdelningarna av översikten äro
dagliga men inom de båda nedre äro
årliga, framträder tydligt vad jag
skulle vilja kalla klyftan i den
svenska socialförsäkringen. Ersättning-
arna i den nedre högra avdelningen
äro av helt annan storleksordning
än de i översiktens andra
avdelningar upptagna.
En jämförelse i horisontal led
visar följande. Under det att invali
-ditetsersättningarna vid ett
olycksfall i arbete för annans räkning
kunna uppgå ända till nära 1,800
kronor för år (1,600 + 198.90),
utgår vid invaliditet av annan orsak
en avgiftspension å högst cirka 200
kronor jämte under nedan angivna
förutsättningar vissa tillägg till
den-•na pension. Om nämligen invaliden
är i fullständig eller i det närmaste
fullständig avsaknad av andra
inkomster, kan han tillerkännas ett
pensionstillägg, vars högsta belopp,
inkl. höjningen, uppgår till icke fullt
230 kronor för år. Har han därjämte
minderåriga barn att försörja, kan
för varje sådant, så länge det är
minderårigt, ett särskilt tillägg å
högst 75 kronor för år tillfalla
honom. Ett exempel torde bäst belysa
nämnda förhållande: En 30-årig
manlig arbetarc, som saknar
andra resurser än sin
arbetsförtjänst, vilken antages tillräckligt
hög (minst 2,400 kronor för år) för
att han i förekommande fall skall
komma i åtnjutande av högsta
möjliga ersättningar, blir genom
olycksfall i arbete helinvalid. Han erhåller
då livränta och avgiftspension å
sammanlagt nära 1,660 kronor för
år. Hade olycksfallet inträffat utom
arbetet, finge han, inberäknat
pensionstillägg, en årlig pension på —
ej fullt 215 kronor. Beräkningarna
äro utförda under de
förutsättningar, att han från och med 16 års
ålder varit påförd och betalt högsta
möjliga pensionsavgift, och att han
ej har några minderåriga barn att
försörja. Föreligger däremot sådan
försörjningsplikt, ökas pensionen, så
länge barnen äro under 15 år, med
75 kr. för vart och ett för att sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
