Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, maj 1920 - Flygare, Emil: Internationalkampen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL FLYGARE: INTERNATIONAL-KAMPEN I ENGLAND. 89>
tilltag. Och helt nyligen såg sig den
vänstersocialistiska »Daily Herald»
föranledd att avtrycka en längre,
ljungande artikel av
högersocialisten Henderson, i vilken denne for
mycket illa fram med den tredje
Internationalen, samtidigt framvisande
hur föga den österländska
bolsjevismen lämpade sig för den
västerländska arbetarrörelsen. Ty medan
den österländska bolsjevismen som
bäst håller på att trampa ut
barnskorna, har den västerländska
arbetarrörelsen sakta men säkert gått
framåt från den ena segern till den
andra. Och vältaligt pläderar
Henderson för den andra
Internationa-len, för det nyttiga arbete denna
utfört i det förflutna och för de stora
framtidsuppgifter den just nu har
att möta och lösa.
Men å andra sidan måste det i
rättvisans namn erkännas, att många
av de socialister, vilka i England
just nu arbeta på den andra
Inter-nationalens upplösning, ingalunda
önska ansluta sig till den tredje
In-ternationalen; deras ansträngningar
gå uteslutande ut på att
rekonstruera en ny International, vilken kring
sitt program skulle förmå samla all
jordens socialister; det gäller blott
att fastslå en definition av
socialismens mål som kunde accepteras av
alla olika socialistiska rörelser.
Sättet hur detta mål skulle uppnås
liksom taktikfrågan i dess helhet
kunde däremot överlämnas åt varje
lands socialister att själva avgöra
och anpassa i överensstämmelse med
de politiska, ekonomiska och
industriella förhållandena i resp. länder.
Detta låter ju vackert nog, men
är en dylik plan realiserbar?
Betraktar man frågan ur internationell
synpunkt, så måste svaret utfalla
nekande. Den ryska bolsjevismen
seglar allt ännu under svarta fanor, den
är socialistisk varken till medel eller
mål, den utgör ett utslag för många
vackra idealistiska drömmar, men
också för åtskilligt byråkratiskt
förtryck och demokratifientligt
principrytteri, och man kan icke bereda
socialismens värsta fiender ett enda
tillfälle till en Akilles-häl genom att
tillåta, att bolsjevismen framställdes
som en socialistisk rörelse. Vi,
kon-temporära socialister, kunna
möjligen erkänna, att vi förstå den
bolsjevistiska rörelsens utbrott och
raison d’etre i Ryssland; försvara
den kunna vi icke, och vi äro
tvungna att åt framtidens
historieskrivare uppskjuta bedömandet av
bolsjevismens interimistiska
berättigande i Ryssland såsom en
övergångslänk mellan tsaristisk autokrati
och socialistisk demokrati. Eller
med andra ord: en övergångsform
mellan österländskt nagajka-välde
och västerländsk civilisation.
Bolsjevismen skall aldrig vinna
något positivt fotfäste i England, ty
alla förutsättningar härför saknas i
detta land. Följaktligen kan den
tredje Internationalen heller aldrig
hoppas på att vinna någon som helst
auktoritet i England. Om den andra
Internationalen skall överleva denna
svåra kristid, eller om en ny
International skall övertaga de
tidiga-res roll och förmå samla alla
socialister" under (en enda fana /är en fråga,
som det ännu är för tidigt att
besvara; endast ett veta vi med
säkerhet: den bolsjevistiska
Internationalen blir det icke. Ty om man än
också i England må ägna
bolsjevismen ett mer ingående teoretiskt
studium än i något annat land, så
förblir intresset för densamma dock
uteslutande teoretiskt. Den
socialistiska arbetarrörelsen håller just
som bäst på att i England skörda
frukterna av en generations trägna
och självuppoffrande arbete. Hand
i hand ha Englands organiserade
arbetare i sina fackföreningar,
kooperativa och socialistiska sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
