Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - Liedstrand, Emil: Överblick av den svenska socialförsäkringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL LIEDSTRAND: DEN SVENSKA SOCIALFÖRSÄKRINGEN. 149
ringen måste uppenbarligen i hög
grad öka olägenheterna av de slag,
som nu nämnts. För att erhålla
enklast möjliga apparat för
socialförsäkringen och de bästa garantier för
en enhetlig behandling av
ersättningsfrågorna synas mig följande
förändringar i organisationen vara
önskvärda:
1. Gemensamma lokala organ
inrättas för hela socialförsäkringen.
Dessa organ kunna lämpligen
benämnas sjukkassor. Området för en
sjukkassas verksamhet bör vara avsevärt
större än de nuvarande
pensionsdistrikten och de föreslagna
sjukkasseområdena. Sjukkassorna böra
erhålla följande huvudsakliga
funktioner:
a) Upplysningar och råd i alla
frågor angående socialförsäkringen;
b) Beslut angående all ersättning
vid moderskap, uträkning av
ersättningens storlek och utgivande av
ersättningen ;
c) Beslut angående ersättning vid
sjukdom, intill dess vederbörande
centrala myndighet själv upptager
ersättningsfrågan till behandling,
uträkning av ersättningens storlek för
samma tid och utgivande av
ersättningen ;
d) Beslut angående
begravningshjälp och utgivande av ett
provisoriskt beräknat belopp, intill dess den
centrala myndigheten fastställt
ersättningens definitiva belopp;
e) Förberedande behandling av
alla övriga ersättningsfrågor, samt
utgivande av övriga ersättningar;
f) Insändande av uppgifter
rörande kassans verksamhet, etc. till
den centrala myndigheten.
2. De ömsesidiga bolagen
avskaffas. Utöver förutnämnda
olägenheter må särskilt framhållas, att det
måste anses innebära vissa vådor för
de försäkrade, att enskilda
ekonomiska intressen få göra sig gällande
vid behandlingen av
ersättningsfrågor.*)
3. Ett gemensamt centralt
ämbetsverk upprättas. Pensionsstyrelsen,
Riksförsäkringsanstalten,
Sjukkasseöverstyrelsen och Försäkringsrådet
sammanslås till ett ämbetsverk,
förslagsvis benämnt
socialförsäkringsanstalten. Ersättningsfrågorna
fördelas på olika byråer efter följande
schema :
a) Ersättning vid sjukdom och
moderskap ;
b) Ersättning vid ålderdom;
c) Ersättning vid annan
invaliditet;
d) Ersättning vid dödsfall.
Den ytterligare fördelning å
byråer, som för ersättningsfrågornas
behandling möjligen erfordras, sker
efter en lämplig geografisk
indelning. Utom byråcheferna utgöras
anstaltens ledamöter av
representanter för arbetsgivarne och de
försäkrade. Arbetssättet inom anstalten är
starkt decentraliserat, så att på
det hela taget varje byrå
behandlar sina ärenden för sig.
Besvär över en byrås beslut kunna
anföras hos anstalten, som då efter
särskild beredning i plenum fattar
beslut med anledning härav.
Plenarsammanträden hållas givetvis även
eljest i och för behandling av rena
principfrågor och andra frågor av
synnerlig vikt, men bör antalet
dylika sammanträden inskränkas till
*) Sedan detta föredrag hölls, har av
Riksförsäkringsanstalten en undersökning
verkställts beträffando Försäkringsrädets
utslag under åren 1918 och 1919
angående besvär över
Riksförsäkringsanstaltens och de ömsesidiga bolagens beslut.
Av denna undersökning framgår, att
Försäkringsrådet i flerdubbelt större
utsträckning beslutat höjningar i av ömsesidiga
bolag beslutade ersättningar jämfört med
av Riksförsäkringsanstalten beslutade.
Detta resultat visar uppenbarligen, att en
viss tendens till nedpressning av
ersättningarna gjort sig gällande i de ömsesidiga
bolagens beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
