Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Möller, Gustav: Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ärkefienden till egendomen, till familjen och till religionen, — till
alla samhällets såsom orubbliga ansedda grundvalar. Man skall
ingalunda föreställa sig att den med skräck blandade avsky, som mötte de
socialistiska idéernas första förkunnare i vårt land, endast utmärkte
de välbärgade i samhället. Visst icke. Större delen av arbetareklassen
själv delade dessa känslor.
Undertecknad erinrar sig från sin barndom i början av 90-talet
mycket livligt ett ganska märkligt kännetecken härpå från en av de
fattigaste gatorna i Malmö. Om man undantager husvärdarna bodde
inga andra människor där än arbetare och trasproletariat. Men bland
alla dessa kände man till endast en enda socialist. Barnen voro vana
vid alla slags syner av elände, oordentlighet, fylleri och slagsmål och
dessa vardagserfarenheter rörde dem föga eller intet. Men socialisten,
charkuterist till yrket, sågo de aldrig utan att genomfaras av en känsla
av bävan. Till pjäsen hör, att socialisten var en av de allra
ordentligaste människorna i hela omgivningen.
Sådan var arbetareklassens ställning. Icke förgylldes rörelsen
nämnvärt upp därav att i spetsen för de nya idéernas stridsmän stod
en i borgarnes ögon bara tokrolig, halt skräddare vid namn August
Palm, som kunde vara dråplig nog att höra på men som också förde ett
mycket grovt språk.
Hj. Branting var en ung man ur överklassen, säker om en ur
borgerlig synpunkt lysande bana, nästan vad han än ville ägna sig åt.
Fölen sådan man var en anslutning till arbetarerörelsen och socialismen
fullkomligt utesluten, såvida han icke bars upp av en brinnande
övertygelse om både rättvisan och riktigheten i de socialistiska tankarna.
Ta, icke ens en brinnande övertygelse ensam skulle ha kunnat förklara
en anslutning. Den måste vara förenad med en allmän ideell
läggning och ett oemotståndligt inre krav på överensstämmelse mellan
övertygelse och liv. Om man klargjort detta för sig, har man också en
av nycklarna till Hj. Brantings väsen och gärning.
Han kunde icke utan protest finna sig i ett samhällstillstånd, där det
stora flertalet lider nöd och förtryck, medan ett litet fåtal äger all
makt och alla rikedomar. Sedan han blivit övertygad, att endast de
socialistiska idéerna anvisade vägarna ut ur detta tillstånd, har han
icke tvekat att utan reservationer släppa till hela sin person i kampen
— 200 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
