Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Möller, Gustav: Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beror nämligen på vad man menar med en marxist. Om endast den
är marxist, som är övertygad att Karl Marx för 75 år sedan klart
genomskådat, hur samhällsutvecklingen skulle gestalta sig ända fram
till kapitalismens avlösning av socialismen, då är Hj. Branting icke
marxist. Om man däremot erkänner även den som marxist, vilken är
övertygad att Karl Marx upptäckt eller på ett vetenskapligt hållbart
sätt formulerat den väsentligaste lagen för samhällsutvecklingen, så är
Branting marxist och har varit det sedan ungdomen.
Den förre kallar sig för marxist, emedan han tror på Karl Marx
som på en ny Gud fader, vars ord på varje punkt äro eviga sanningar.
Den andre kallar sig för marxist, emedan han anser sig i sitt politiska
handlande utgå ifrån de synpunkter, som en tillämpning av Marx
materialistiska historieuppfattning giva i varje särskild situation. Den förre
har av Karl Marx fått icke blott lagen utan även tillämpningen, den
senare förbehåller sig att själv tillämpa lagen.
I striden mellan den s. k. revisionismen och radikalismen hade Hj.
Branting de största sympatierna för den förra, sannolikt väsentligen
emedan han icke kunde acceptera katastrofteorien. Branting har
nämligen tolkat de många nya fakta, som under årtiondenas lopp tillkommit,
framförallt fackföreningsrörelsens inflytande, kooperationens växt,
arbetareskyddslagstiftningen och den allmänna rösträttens seger med
de stora möjligheter denna ger åt arbetareklassen att påverka
utvecklingen till sin egen förmån, på det sättet, att utvecklingen icke
nödvändigt behövde leda till en förstörande katastrof utan skulle genom
övergångsskeden kunna mera smärtfritt föra fram till socialismen. Om
katastrof teoretikerna eller den fredliga utvecklingens teoretiker skola
behålla rätt torde en ganska snar framtid komma att avgörande visa oss.
Numera torde man vara berättigad till den uppfattningen att olika
länder komma att genomleva mycket olika erfarenheter i detta avseende,
allt efter de allmänna förhållanden under vilka människorna leva,
men att vad Sverige beträffar alla naturliga betingelser för fredliga
övergångsformer föreligga.
Den grundsyn Branting företrätt i avseende å samhällets utveckling
på dess väg mot socialismen har helt och hållet präglat honom som
socialistisk politiker. Den som både tror att katastrofer kunna undvikas
och vill medverka till ett framåtskridande utan katastrofer måste uppen-
— 203 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
