Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Karleby, Nils: Arbete och inkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE OCH INKOMST
13
hundras kombinerade arbetskraft. Såsom oavhängiga personer äro arbetarna
isolerade, som träda i ett visst förhållande till samma kapital, men icke till
varandra. Deras samverkan börjar först i arbetsprocessen, men i
arbetsprocessen ha de redan upphört att tillhöra sig själva. Med inträdet i densamma
äro de införlivade med kapitalet. Såsom samverkande, såsom led i en
arbetande organism, äro de själva blott en särskild existensform av kapitalet. Den
produktivkraft, som arbetaren såsom samhällelig arbetare utvecklar, är
sålunda kapitalets produktivkraft. Arbetets samhälleliga produktivkraft
utvecklar sig kostnadsfritt, sä snart arbetaren ställts under bestämda betingelser,
och kapitalet ställer dem under dessa betingelser. Emedan arbetets
samhälleliga produktivkraft icke kostar kapitalet någonting, och emedan den å andra
sidan icke utvecklas av arbetaren innan hans arbetskraft tillhör kapitalet,
framträder den såsom en produktivkraft, som kapitalet av naturen äger, som dettas
immanenta produktivkraft.1)
Den "naturliga arbetslönen’’ har sålunda kvar det samband med
arbetets produktivitet, som ursprungligen fanns, ehuru det icke
klart framträder och icke heller är direkt med produktiviteten i det
givna fallet, utan med gränsproduktiviteten i det hela. Den "lön",
som uppstår på arbetsmarknaden för olika kategorier arbetskraft,
grovarbetare, yrkesarbetare av olika slag, ingenjörer etc, har intet
direkt samband med resultatet av deras arbete mer än så till vida,
att ingen produktion på längden kan bestå, som icke kan betala gängse
lön, med andra ord innebär en mindre produktiv arbetsanvändning
än den, där den siste arbetaren kan finna användning för sin
arbetskraft. Därför har också inom vida folklagers psykologi den
under omständigheter ganska ödesdigra föreställningen blivit allmän,
att arbetet i och för sig är huvudsaken och det eftersträvansvärda.
J) Jfr härtill följande karaktäristik av en modern nationalekonom: ...
termen "kapitalets produktivitet’’ "måste användas med försiktighet. Det fullt
korrekta uttrycket är att arbete använt pä visst sätt är mera produktivt än
arbete använt pä annat sätt. Verktyg och maskiner, byggnader och material
äro själva frambragta av arbetet, och representera ett mellanstadium i arbetets
användning. Kapitalet som sådant är icke en oberoende faktor i produktionen,
och det finns ingen särskild produktivitet hos kapitalet." — Sammanhanget är
sålunda, att genom att övergå till mer och mer kapitalkrävande eller indirekt
produktion, d. v. s. genom att skjuta in allt mera fullkomnade — och
naturligtvis genom arbete av alla slag frambragta — produktionsapparater och -metoder
mellan det omedelbara arbetet och den slutliga produkten, kan produktiviteten
stegras. Detta är icke fullt samma sak, som Marx behandlar i det anförda
citatet, där han blott rör sig med "den enkla kooperationen"; han
återkommer emellertid till "sammansatt kooperation" och kapitalanvändning i annat
sammanhang. Jfr Das Kapital I, s. 277: "Antalet av de koopererande
arbetarna, eller kooperationens höjdstadium, beror närmast på storleken av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
