Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Hedén, Erik: Varför bör staten straffa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ERIK HEDÉN
straffbara men dock stundom av personliga skäl ej kunna straffas.
Mordförsök t. ex. är i och för sig straffbart, men då det utföres av
en sinnessjuk, kan det ej straffas; dock bör väl, fortsätter han,
mordförsöket även i detta fall kallas rättsstridigt. Det är möjligt
att detta spörsmål för Thyrén verkligen endast är en termfråga.
Men säkert är det icke. Ty han förklarar (Princ. II 125) en
handling för rättsstridig, när den strider mot rättsordningen. Då han
nu anser en handling av sinnessjuk, alltså en handling som ej faller
under strafflagen, kunna vara rättsstridig, alltså strida mot
rättsordningen, så anser han tydligen rättsordningen för något delvis
annat än strafflagen. Men kanske han menar: rättsordningen är
strafflagens sakliga bestämmelser utan hänsyn till de personliga skäl
som kunna föranleda undantag. En dylik användning av begreppet
behöver onekligen ej förutsätta tron på rättsordningen som något
stående över och bakom lagen. Alltså synes den kunna sakligt
försvaras. Men Thyrén talar även om samhällsviljan, varur man ju
brukar härleda rättsordningen, utan att avkläda detta begrepp dess
ovan omtalade mystiska mening. Man kan alltså ej undertrycka
ett tvivel att Thyrén, trots allt, ej helt genomskådat den rådande
juridiska åskådningens verklighetsfrämmande, uppkonstruerade
karaktär. Även om han gjort det, så måste det anses olämpligt att
han använder termer vilka han vet bruka användas i en vilseledande
mening.
Ett visst slag av ’ ’rättsstridiga’J företeelser ha förskaffat
sträff-rättslärarne mycket huvudbry: s. k. negativa handlingar eller brott
begångna genom underlåtenhet. För att (i starkt förenklad form)
anföra ett exempel: A faller i vattnet; B skulle ha kunnat rädda
honom men gör det icke; att B bör straffas, därom äro Thyrén och
Lundstedt ense; men bör han straffas såsom orsak till A:s död?
Thyrén svarar ja, ty hade ej B varit overksam, så hade A levat.
Lundstedt svarar nej, ty resultatet skulle blivit detsamma, om B
varit många mil borta från olycksplatsen, i vilket fall naturligtvis
ingen ansett honom vara orsak till A:s död. Här synes verkligen
en ren ordstrid föreligga. Rent logiskt sett har givetvis Lundstedt
rätt, ty med orsak menar man ju alltid i logiken en verkande kraft.
Å andra sidan står kanske Thyréns uppfattning i närmare
anslutning till det allmänna föreställningssättet, ty enligt detta är det
givetvis B:s "fel" att A dött. Emellertid bör väl juridiken såsom
vetenskap sätta logiken framför det gängse uttryckssättet. Lund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
