Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Hedén, Erik: Varför bör staten straffa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAEFÖE BÖR STATEN STRAFFA?
41
sett nu nödvärn o. d.) aldrig får tillåtas, icke ens om motiven äro
än så moraliska. Men det fattar ock mycket lätt satsen att ett mord
som skett av moraliska motiv är mindre förkastligt än ett som skett
av omoraliska. Att alldeles bortse från motiven skulle däremot
uppröra de flestas moraliska medvetande.
En kuggfråga av Thyrén (i hans första svarsskrift 25) har
Lundstedt icke besvarat: nämligen hur man enligt hans princip skall
förklara den överallt i modern straffrätt brukliga praxis att döma ett
brott mildare, när det begås första gången, och strängare, när det
upprepas. Lundstedts uteblivna svar härrör med säkerhet ej av
någon oförmåga att svara. Ty svaret giver sig ur hans princip av
sig självt. Strafflagen skall ju enligt honom lära moral. Och
enligt all moral är ett förstagångsbrott mer förlåtligt än ett
upprepat, vilket senare ju tyder på en djupare omoralisk inriktning hos
karaktären.
Endast i en punkt är Thyréns motkritik träffande, nämligen just
den punkt varifrån Lundstedts undersökning utgick: frågan om
Ententens utlämningskrav. Lundstedt anser detta oberättigat, ty
en dom över de utlämnade fienderna skulle ej kunna fylla straffets
uppgift att skänka kraft åt en (moralbildande) strafflag eller
åtminstone en av det allmänna rättsmedvetandet bestämd norm
(Principini. 58 ff.). Häremot anmärker (i sin första svarsskrift 53)
Thyrén, — det är en ödets ironi att tyskvännen Thyrén hävdar detta
gentemot ententevännen Lundstedt — att "om en militärperson,
under pågående krig och i fiendeland, begår handlingar vilka icke
folkrättsligen rättfärdigas av krigsbruket — så finnes väl strafflagar
både i fiendens land, hans eget land och andra länder varunder
sådant faller". Lundstedt anmärker själv i annat sammanhang
(Principini. 65) att Ententen tydligen tänker döma efter "lagarne".
De krigsbrottslingar vilka anses ha brutit mot dessa — däremot icke
några andra, exempelvis knappast exkejsaren — skulle alltså
Ententen, ur här ifrågavarande synpunkt, kunna ställa till ansvars
utan att behöva ogillas enligt Lundstedts straff rättsprinciper.
Lundstedt har svarat (Till frågan om Katten och Samhället 145 f)
att man ej kan låta domarena i ett land tillämpa ett annat lands
lagar. Men meningen var ju uppenbart att ententeländernas domare
skulle döma enligt dessa länders lagar, och nu är det väl, enligt
den ordning som till sist bestämdes, efter Tysklands lagar som tyska
domare (låt vara under ententekontroll) fälla sina domar. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
