Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Händelser och spörsmål - Tysklands oavhängiga socialdemokrati och arbetarklassens enighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
03
vara inriktad på att få en regering som på bästa sätt motsvarar republikens
krav. En sådan regering är i Tyskland med hänsyn till partiernas
styrkeförhållanden i överskådlig tid endast möjlig på grundvalen av en regeringskoalition
mellan de borgerliga partier, som utan tvekan ställt sig på republikens grund,
och socialdemokratien.
Vi ha upplevt att socialdemokratien under perioden juni 1920—maj 1921
avböjt att deltaga i en sådan koalition. Det första oundvikliga resultatet därav
var, att koalitionen och därmed också den politiska tyngdpunkten sköts över åt
höger. Detta hade bland annat till följd en omsvängning av uppfattningarna i
vissa tjänstemannakretsar, varigenom den mycket för långsamma men dock
fortskridande republikaniseringsprocessen bland dessa avbröts, och att de
antirepubli-kanska elementen inom förvaltningen fingo ökat mod. För vännen Dittmann, som i
Leipzig levererade hela bredsidan av kritik mot majoritetssocialisternas
koalitionspolitik och gör dem ansvariga för alla möjliga reaktionära företeelser
vill jag framhålla, skriver Bernstein vidare, att dessa farliga yttringar datera
sig just från den tidpunkt då majoritetssocialisterna stodo utanför koalitionen.
Från detta provar kunna vi räkna den ödesdigra omsvängning, som sedan
åstadkommit sådana oerhörda skador.
Vilja nu de oavhängiga en regeringskoalition, där de folkfientliga och
antidemokratiska få fritt spelrum utan motvikt och kontroll från ett republiken helt
och fullt tillgivet socialdemokratiskt parti? De kunna icke vilja detta. Och
när de icke vilja detta, så Minna de förnuftsenligt heller icke vilja, att det
raajoritetssocialistiska partiet träder ut ur regeringskoalitionen. De kunna
vilja det så mycket mindre, som de upprepade gånger förklarat det för
nödvändigt att kabinettet Wirth hålles kvar, och då de veta att med socialdemokraternas
utträdande denna regering omedelbart skulle falla.
Det finns alltså en stor motsättning inom den oavhängiga politiken. De
veta, att det icke går utan koalition, men de överlåta åt den förkättrade
majoritetssocialdemokratin att i praktiken bära denna nödvändighet. De oavhängiga
handla härvidlag efter den berömda satsen:
Hannemann, geh du voran,
du hast die grosse Stiefel an.
(Hannemann, du främst må gå,
ty du har stora stöflar på.)
Allt detta begripa de stora massorna, slutar Bernstein. Och därför följa
de det socialistiska parti, som avstår från den angenäma oppositionsställningen
för att, trots angrepp och misstydningar, göra det som mest gagnar
arbetareklassen.
Bernsteins artikel ställer det oavhängiga kongressbeslutet om
koalitionspolitiken i riktig belysning. Och om de oavhängiga i denna punkt framhärdar
torde deras enighetsdeklamationer aldrig bliva annat än tomma pratet. Hade
de oavhängiga ledarna i denna fråga förmått betvinga överlevade känslor
och numera obrukbara uppfattningar, ja, då hade vägen till den tyska
arbetareklassens snara enande sett betydligt ljusare ut än den i dag gör.
I fråga om den internationella organisationen anslöt sig kongressen enhälligt
till Wien-internationalen, naturligtvis under betygande av sitt stora intresse
också för det internationella enighetsverket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
