Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1922 - Wigforss, Ernst: Ett besök hos Engelska Byggnadsgillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BESÖK HOS ENGELSKA BYGGNADSGILLEN 81
med ingen och dels en mycket låg ränta, men även om de summor
på några få tusen pund, som härigenom erhållits, kunde avsevärt
ökas, hoppas man inte på denna väg kunna erhålla tillräckligt stora
belopp. Vem skulle man då i första hand tänka på som långivare
om inte fackföreningarna själva? Och det är också på den vägen
man är i färd med att slå in. Vid byggnadsarbetarefederationens
senaste årskonferens, som hölls sistlidne augusti i Perth, föreslogs
nämligen, att federationens verkställande utskott skulle
sammankalla en konferens av alla förbundsstyrelserna inom
byggnadsindustrien för att med dem överlägga om lämpligheten av att förbunden
placerade en del av sina fonder hos byggnadsgillena. Man tänkte
sig antingen ett lån på t. ex. 150,000 pund ur existerande fonder
eller också en direkt uttaxering för ändamålet. I resolutionen möter
man därvid det betydelsefulla tillägget, att en dylik placering skulle
"åtföljas av en tillräcklig representation inom gillenas
centralsty-relse,,J och vid ett samtal med Coppock, själv en av
upphovsmännen till Manchestergillet, federationens generalsekreterare och
kommunist, fingo vi bekräftelse på att fackförbunden utan tvivel ville
vara med och bestämma, när det gällde användningen av deras
egna hopsparade medel. Coppock var naturligtvis inte vidare
tilltalad av tanken, att detta kunde uppfattas som ett utslag av
kapitalets vanliga anspråk att få bestämma över produktionen och
framhävde med styrka de särskilda skäl, som måste föranleda
fackförbunden att kräva medinflytande. Och därmed komma vi in på
frågor, som tydligen ganska livligt äro föremål för både
fackföreningsmännens och gillesmännens begrundan.
Hobson om fackföreningar* och gillen.
Inte bara samtalen med Coppock utan även de tidigare
konferenserna med Hobson gåvo oss ett starkt intryck av att
förhållandet mellan gillen och fackföreningar är ett mycket levande problem.
S. G. Hobson, sekreterare i Manchestergillet, är ju pionjären för
gillesocialismen, som fick sin första utformning i hans National
Guilds år 1914, delvis tryckt de föregående åren som artiklar i The
New Age. Han utgör i Manchester en motsvarighet till Sparkes i
London, men dessa båda utåt mest synliga figurer inom
byggnads-gillesrörelsen äro varandra i övrigt ganska mycket olika. Om
Sparkes verkar liten och smärt, behärskad och förbehållsam, med en mo-
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
