Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1922 - Wigforss, Ernst: Ett besök hos Engelska Byggnadsgillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BESÖK HOS ENGELSKA BYGGNADSGILLEN
85
anbuden, d. v. s. en besparing av ungefär 36 pund per hus. I
Walk-den lämnade Boltongillet ett anbud på 64 hus, som understeg det
högsta av de tre privata med över 12,000 pund och det lägsta med
5,626 pund eller omkring 88 pund per hus. Efter förhandlingar
med hälsovårdsdepartementet sänkte gillet ytterligare sina
beräkningar och fick ett kontrakt på 138 hus.
För Manchestergillets del beräknade Hobson, att gillesanbuden i
regel legat 10 till 15 proc. under de privata byggmästarnas. Men
naturligtvis sökte dessa nu sedan konkurrensen från gillena blivit
en faktor att räkna med, gärna på ett eller annat håll visa, att deras
anbud kunde bli lika billiga. I ett fall hade en privat byggmästare
lämnat in ett anbud, där varje hus beräknades kosta 1,200 pund,
medan gillets kostnadsförslag slutade på 900 pund per hus.
Kommunens styrelse, som inte ville låta entreprenaden gå till gillet, låg
en längre tid på saken och lät sedan infordra nya anbud från
privata byggmästare, varvid den förstnämnde entreprenören sänkte
sitt anbud till 800 pund.
I en liknande situation, där man kunde vänta, att de privata
entreprenörerna endast av hänsyn till gillets konkurrens skulle hålla
rimliga priser, beslöt gillet att statuera ett exempel och lät förstå,
att det inte tänkte vara med om tävlingen. I sista stund lämnade
emellertid även gillet in sitt anbud, som visade sig vara 50,000 pund
lägre än det närmaste privata.
Men hur är det möjligt för gillena att bygga billigare än privata
företagare? Vi ställde den frågan till arbetsgivareföreningens
styrelse, inte precis i den formen men som en fråga om arbetsgivarnas
syn på gillenas framtidsutsikter. "Kom igen om tre år", var svaret
från en gammal bister herre med väderbitet byggmästareutseende.
Innan vid skildes hade han reducerat de tre åren till ett, så övertygad
var han, att experimentet skulle misslyckas. Vi ha ingenting emot
en konkurrens på lika villkor, var den officiella ståndpunkten, och
den avvikelse från lika villkor man framför allt hade i tankarna,
var naturligtvis de 40 punden per hus och den fasta anställningen.
"Illojal konkurrens" har det ofta kallats av de privata
byggmästarna. Men varför skulle inte dessa följa exemplet? Det går inte
ihop ekonomiskt, förklarade den unge och älskvärde ordföranden,
och den enda möjlighet gillena skulle ha att bygga billigare än vi,
är att ta ut en bättre arbetseffekt ur sina medlemmar än vi ur
våra arbetare. Vad annat kan sparas? Profiten? Och han gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
