Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1922 - Händelser och spörsmål - Spelet om Genua - Washingtonskonferensens resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
123
utspelad. Lloyd George hade dessutom begått ett misstag då han väjde för
folkförbundet. Den radikala opinionen i England som för var dag skördar
vinster i parlamentet och på valfälten stödde i detta avseende Frankrikes krav.
Den växande ovissheten om Amerikas hållning samt slutligen omöjligheten att
uppnå en lösning i den orientaliska frågan utan eftergifter för Frankrikes
fordringar på andra punkter gåvo utslaget. Som en följd av Boulognemötet
utlovas ju även en snar överenskommelse i Orientenfrågan.
I närvarande stund lovar därför Genuakonferensen, som skall öppnas den 10
april, då den doftande italienska våren står i blom, ej en slutlig brytning
med det dystra vinterväldet över Europa. Inom den snäva ram som nu blivit
utmätt åt konferensen har den dock ännu möjligheter att klarlägga de europeiska
problemen och bringa in ett grand av den ljusa förståelse, som tvingar in de
nationella egenintressena under de gemensamma, de internationella. Mer än
några andra skulle Europas arbetarklass gagnas därav, mer än några andra
tillhör det den att röja vägen för denna konferens som i så särskild grad berör
dess intressen.
Washingtonkonferensen har haft två "busar". Den ena var
Japan, den andra Frankrike. Bättre än någonting ger detta
förhållande konferensens förklaring. Vi ha förut framhållit
att konferensen i främsta rummet var riktad mot Japan.
Den var ett schackdrag av amerikansk diplomati. I andra rummet
sysselsatte den sig med nedrustningen till sjöss. Den amerikanska
kapitalismen var misslynt med Japans maktställning i Sibirien och Kina. Att
stå och se på hur Japan stoppar fickorna fulla med österns skatter var
outhärdligt. Kapitalet behövde vidgade fält för exploatering och hade blickarna mot
Sibirien och Kina. Där möttes det av andra expansionssträvanden, vars taktik
var de europeiska makternas. I skydd av trupper och kanoner förvärvade Japan
rikedomar och drev regelrätt annexionspolitik. Detta tillvägagångssätt var det
amerikanska kapitalet olämpligt. Militära konflikter betydde oerhörda förluster.
Man kunde ha bättre användning för sina pengar. Japan som däremot ej hade
några pengar behövde hastigt bli rikt. Därför for det omkring som en
rovriddare, väpnad till tänderna, ty rättvisans hantlangare lurade i bakhåll.
Först krånglade Japan när det gällde avrustningsförslaget. Men visste vad
som skulle komma och höll till det sista tillbaka sin anslutning. Man behövde
ett påtryckningsmedel. Så dök konferensen in i Shangtungfrågans diplomatiska
urskog, alltjämt på språng efter Japan, som höll sig undan. Hela den sista
månadens förhandlingar voro en ta-fatt-lek, som fick en mycket obestämd
avslutning. Någon avgjord fördel av sitt diplomatiska spel hade ej Japan.
Över Frankrikes huvud göt konferensen även sin vredes skålar. I U. S. Ars
avrustningsförslag hade man på Englands begäran begränsat ubåtstonnaget
till 60,000 ton för U. S. A. och England samt föreslagit Frankrike 42,000 ton,
Japan 32,000 och Italien 22,000. England hade till och med helst velat se
en fullständig avskrivning av ubåtarna, i varje fall att gränsen skulle sättas
än lägre. Amerika visade sig benägen att gå med på nedskrivningen men
Frankrike gjorde ett så hårdnackat motstånd att hela ubåtsfrågan måste ryckas
ur det egentliga fördraget. Vad man på denna punkt lyckades utvinna var
några skäligen värdelösa bestämmelser rörande ubåtskriget. Någon tonnage-
[-Washington-konferensens-]
{+Washington-
konferensens+}
resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
