Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Lundstedt, Vilhelm: Samhället och rättsordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
VILHELM LUNDSTEDT
klart, att, såvitt verkligen rättsordningen fordrar, så uppträder den
i och med detsamma, såsom en makt; såsom sådan makt kan den
dock icke framträda utan att giva effekt åt sin fordran genom någon
vid överträdelsen av plikten knuten rättslig reaktion. Då
uppenbarligen den relativt mera sällan förekommande straffreaktionen
icke kan vara den allmänna rättsreaktionen, så måste denna just
vara skadeståndet. Därav följer att avgörandet av frågan, om en
handling är rättsligen pliktvidrig eller icke, i och för sig är
fullständigt betydelselöst, när det gäller dragandet av gränsen mellan
skadeståndsverkande och skadeståndsfri handling. För att avgöra,
på vilken sida om gränsen handlingen faller, måste man ju redan
veta, huruvida handlingen drager med sig skadeståndsskyldighet
eller icke. Det är sålunda ofrånkomligt, att man rört sig i en cirkel,
när man såsom förutsättning för en handlings skadeståndsverkande
egenskap uppställer kravet på dess pliktvidrighet eller
rättsstridighet, ty detta krav innebär just intet annat, än att handlingen är
belagd med skadeståndsreaktion. Man har sålunda i själva verket
blott sagt, att skadeståndsverkan inträder, under förutsättning att
dylik verkan inträder!
Jag tror icke, att det skall lyckas någon att vederlägga min nu
utförda kritik av den gängse grundåskådningen inom
skadeståndsläran. Emellertid anses man ju icke få lov att riva ned utan att
samtidigt bygga upp annat i stället. Uppbyggandet blir emellertid,
i allmänhet sett, en ganska lätt uppgift, när man blott fullständigt
undanröjt alla dessa verklighetsfrånvända konstruktioner, vilka
endast ha den praktiska betydelsen, att de skymma blicken för
realitetsfrågorna. Vi ha nyss sett, huru avtalets rättsförbindande
kraft erhöll en enkel och lättfattlig förklaring genom en betraktelse
av avtalet ur den allmänna rättssäkerhetens och omsättningens
synpunkt. Även skadeståndsreglernas innehåll måste bestämmas av
deras syfte ur samhällsnyttans synpunkt. Man har att fråga sig:
hur skulle det ställa sig för samhället, om skadeståndsplikten icke
uppstode. Svaret på denna fråga är i sin allmänhet lätt funnet.
I den mån kriminalisationen ej verkade och icke heller individuellt
moraliska krafter bjöde motstånd, skulle man i en olidligt stor
mängd fall avsiktligt skada annan, och man skulle allmänneligen
handskas vårdslöst med annans egendom och angelägenheter. Och
vad vore det för glädje med kontraktets rättsförbindande verkan,
om gäldenären saklöst kunde låta bli att fullgöra sitt åtagande?
Kontraktets rättsförbindande verkan innebär strängt taget framför
allt just detta, att gäldenären blir skadeståndsskyldig, om han
försummar att fullgöra det, Gällde sålunda icke den regeln, att ett
försumligt handlingssätt i alla antydda och liknande fall, droge med
sig den försumliges skadeståndsskyldighet, så skulle man icke våga
låta folk komma i beröring med ens egendom och ekonomiska
angelägenheter; ingen skulle våga inlåta sig på avtal eller lita på
några slags utfästelser. Denna allmänna rättsosäkerhet skulle bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
