Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Lundstedt, Vilhelm: Samhället och rättsordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
VILHELM LUNDSTEDT
stående tredje person, blivit fullkomligt missförstått. Vad detta
betyder, därom torde lekmannen kunna få en föreställning, när jag
erinrar om att det är endast tack vare detta missförstånd, som
Stockholms rådhusrätt nyligen kunnat ogilla talan av Bruno
Söderströms bankkunder om utfående av insatta medel av
Provinsbanken, som övertagit den förres bankrörelse, ja rent av bildats
blott för att övertaga denna bankrörelse. Alla, som hade insatt
penningar hos Bruno Söderström, visste genom en flödande
annonsering, att Provinsbanken skulle övertaga rörelsen, och man
offentliggjorde t. o. m. en förklaring, att Bruno Söderström under sista
halvåret dreve affären, icke för egen utan för Provinsbankens
räkning. Emellertid meddelade Provinsbanken en vacker dag några
månader efter övertagandet — sedan den börjat förstå, att den icke
kunde påräkna att få ut sitt tillgodohavande hos Bruno Söderström
på grund av insolvens — att den icke tänkte likvidera dem, som
insatt sina penningar, innan Provinsbanken rent formellt övertagit
rörelsen. Det är denna i sina konsekvenser oerhört samhällsskadliga
ståndpunkt, som nu godkänts av Stockholms rådhusrätt. Dess dom
står i strid med förnuftiga tolkningsprinciper, men följer klart och
tydligt av den hos oss härskande rättsskolastiken. Till stöd för
riktigheten häri får jag hänvisa till ett yttrande, som jag avgivit i
denna rättegång, ävensom det saken kringgående svar å mitt
yttrande, som i densamma presterades av en rättsskolastikens handgångne
man. — Angående den praktiska betydelsen av min
straffrättskritik får jag hänvisa till de följdsatser, som jag fixerat i min
’Trincipinledning’’, s. 74 ff., samt i en artikel i Social-Demokraten
den 29 sistlidne november. Särskildt fäster jag uppmärksamheten
vid att, om man i tid haft en riktig uppfattning om straffets sociala
funktion, så skulle Åkarps-, Staaff- och preventivlagarne aldrig ha
stiftats, 1905 års strejklagförslag icke ha framlagts, ett förslag till
förbudslag icke ha kunnat utarbetas med statsmakternas understöd
och en förbudsomröstning icke kunnat ifrågasättas. Är detta icke
praktiska frågor? Kunna icke härmed jämförliga
lagstiftningsfrågor uppstå i framtiden? Min straffrättskritik är vidare av den
art, att därav måste framgå, att man när som helst kan upphäva
cellstraffet ävensom vanfrejdspåföljden och att man över huvud
taget så snart som möjligt bör gå i författning om ändring av hela
straffet i riktning mot vida mindre lidande för brottslingen än det
nuvarande straffet.
Liksom man i avseende å de särskilda rättsreglerna alltid på detta
sätt söker efter en rättsgrund, som skall ur rättsmedvetandets
synpunkt rättfärdiga rättsregeln, så söker man också med avseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
