Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Lundstedt, Vilhelm: Samhället och rättsordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLET OCH RÄTTSORDNINGEN
153
så träffades väl icke jag av en sådan anmärkning; men väl vore en
outplånlig skamfläck satt på hela den härskande jurisprudensen,
som, trots det att den bort veta bättre, alltjämt åsidosatte de
samhälls-nyttiga kraven och framhärdade i sina oförnuftiga teorier och
verklighetsfientliga konstruktioner. Vad betyder väl det, att saken
sagts förut, om det likväl icke haft den allra minsta effekt och
behovet av att den säges sålunda alltjämt kvarstår med oförminskad
styrka? Nu förhåller det sig emellertid så, att, vad jag gör gällande
i rättsvetenskapen, icke kunnat sägas, förrän en rättsfilosofisk
grundval blivit lagd av den art, som Hägerström utvecklat i sina
skrifter. Säkerligen hade mången långt före Bentham begripit, både
att jurisprudensen stod i dålig samklang med vad som krävdes av
hänsyn till det allmänna bästa, och att detta var ett beklagligt
förhållande. Men dessa iakttagelser ha haft föga värde, så länge
man icke förstått anledningen till denna differentiering mellan
rätten och samhällsnyttan. Genom Hägerströms forskningar är den
icke längre höljd i dunkel. Man vet numera, att det var det s. k.
rättsmedvetandet med sina nedärvda rudimenter av tusenåriga
vidskepelser, som stått hindrande i vägen för samhällsnyttekravets
genomförbarhet. Men detta rättsmedvetande är i hemlighet influerat
av allehanda samhälls- och klassintressen. Det var därigenom som
blicken hos rättsvetenskapen på ett så ödesdigert sätt undanskymdes
för både vidskepligheterna och realiteterna. Så länge denna
rättsmedvetandets dubbelroll ej avslöjats, var det uteslutet att i
verkligheten urgera samhällsnyttan som lagtolkningsprincip. Vad hjälpte
det väl, att jurisprudensen, såsom den ofta gjort, ordade vitt och
brett om samhällsnyttans och det praktiska livets krav, när den
likväl var invävd i föreställningssätt och iklädd
begreppstvångströjor, som gjorde det omöjligt att röra sig i riktning mot det
inbillade målet. Hur skall man kunna anordna en straffrätt i
enlighet med samhällsnyttans fordringar, när man är fången i
falska föreställningar om att det enskilda straffet verkade och icke
strafflagen, om brottslingens skuld såsom rättvislig grund till straffet
i stället för rätt och slätt samhällets livskrav och om
straffets syfte att avskräcka, som är rent samhällsfientligt,
eller att förbättra, som är verklighetsfrånvänt ? Vad är det för
mening i att tala om skadeståndsreglernas anpassning efter
samhällsnyttans krav, om man, såsom exempelvis Stäng — Nordens
modernaste skadeståndsteoretiker — gör, låter skadeståndets syftemål
bestämmas utan att taga hänsyn till skadeståndets betydelsefullaste
och för samhället utan tvivel allra nyttigaste verkan, begränsandet
av de vårdslösa handlingarne till ett minimum? Hur långt kan
man komma samhällsnyttans krav till mötes vid tolkningen av
kontraktet, när man tror, att följderna av kontraktets rättsverkan
äro orsakerna till denna rättsverkan? Om en person sitter inspärrad
inom fyra tjocka stenmurar, så hjälper det honom icke mycket, att
lian vet om, att han för sin hälsas skull behöver komma ut och få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
