Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Händelser och spörsmål - Guldmyntfoten och Genuakonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖBSMAL
177
av hela sedelstocken — har sålunda icke kunnat påverka den inre prisbildningen,
och i detta förhållande ligger en väsentlig förklaring till den skillnad i markens
inre och yttre köpkraft, som berett andra länders näringsliv så stora bekymmer.
Så länge icke skadeståndsfrågorna och Tysklands övriga statsutgifter reglerats
på ett sätt, som möjliggör balans i statsbudgeten, kan självfallet det
internationella penningväsendet icke komma i stabilitet. Även om övriga länder
kunna skapa stabilitet i sina penningförhållanden, står Tyskland vid sidan
nåsom ett störande moment.
Härom torde också männen i Genua vara på det klara, fast
Versaillestraktaten är en så upphöjd helgedom, att den icke får officiellt ens nämnas.
Till en definitiv riktlinje för penningväsendets reglering torde man sålunda
i Genua icke kunna nå fram. Men ett viktigt steg torde efter allt att döma
komma att tagas, i det en internationell myntkonvention mellan samtliga stater
med ett någorlunda stadgat penningväsen på guldmyntfotens grundval tordo
komma att föreslås. Och utan tvivel blir det så, att om sålunda ordnade
penningförhållanden skapas i de flesta länder, kommer irritationen av den
tyska abnormiteten att bli så iögonenfallande, att en revision av
skadeståndsbestämmelserna därigenom framtvingas. Programmet för denna konvention —■
till vilken man hoppas få anslutning även av Förenta staterna, som ju redan
har en effektiv guldmyntfot — skisseras som följer:1)
1) De deltagande staternas regeringar förklara att återställandet av en
effektiv guldmyntfot är deras slutliga mål, och de förbinda sig att så snart
som möjligt uppfylla följande program: a) I syfte att få effektivt
herravälde över sitt eget penningväsen, skall varje stat klara sina årliga utgifter
utan att utsläppa nya papperssedlar och utan att taga bankkredit i anspråk;
detta avser givetvis icke statskredit för produktiva ändamål, b) Nästa steg
är att så snart förhållandena tillåta fixera myntenhetens guldvärde. Detta
behöver (i de fall alltså, där nuvarande kurs ligger betydligt under guldpari)
icke nödvändigt vara den förutvarande guldpariteten (guldfrancsens guldvärde
t. ex., som före kriget motsvarade 72 öre, men som nu sjunkit till kanske 25 - 30,
behöver alltså icke fixeras till det förra utan kan ställas vid det senare). c) Det
guldvärde som sålunda fixeras måste uppehållas och garanteras genom en fri
guldmarknad, d. v. s. centralbankerna skola såväl utlämna som inlösa guld
till detta värde, d) Upprätthållandet av penningvärdet vid guldvärdet tryggas
genom en tillräcklig fond av säkerheter, icke nödvändigt guld.
2) Så snart som möjligt skola vissa av de deltagande länderna etablera
fri guldmarknad och sålunda bliva guldcentra. (Detta torde avse de länder,
vilkas penningväsen redan är i relativt god ordning, väl närmast Förenta
staterna, England, Holland, Schweiz och Sverige, medan de övriga alltså skulle
avvakta.
3) En deltagande stat kan, utöver de guldreserver det äger, i vilket som
helst av de övriga deltagande staterna hålla reserver i säkra tillgångar,
bankfordringar, växlar, kortfristiga säkerheter och andra lämpliga mobila säkerheter.
4) En deltagande stats praxis skall vara att utsläppa sedlar endast i
motsvarighet till dess tillgodohavanden hos guldcentra och att tillhandahålla växlar
på de andra deltagande staterna mot sitt eget mynt inom föreskrivna paritets
gränser. (Härmed är alltså garanterat, att intet lands penningvärde kan sjunka
under guldvärdet, vilket ju uttryckes i guldcentras penningvärde).
5) Konventionen baseras sålunda på internationell guldmyntfot. Villkoret
för att få bibehålla medlemskap är vidmakthållandet av det nationella
penningvärdet vid fastställt guldvärde. Bristande uppfyllande härav medför suspension
från fullt medlemskap.
¾) The Eeonomist, 22 april 1022, s. 759.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
