Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Hildén, Kaarlo: Ett svenskt kommunistsamhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
KAARLO HILDÉN
Under sommarmånaderna är fisket männens viktigaste
sysselsättning. Synnerligen intensivt är fisket dock ej, emedan någon export
ej förekommer, — det fiskas blott för eget behov. Under
sommardagarna ha männen även andra göromål. De uppföra nya hus,
reparera förfallna halmtak, bygga båtar, tillverka nya arbetsredskap
o. s. v. Sysslolösa gå de ej, alltid ha de någonting för sig, och endast
om kvällarna samt på söndagarna ser man dem njuta en välbehövlig
vila. — Vintern och våren äro männens mest ansträngande årstider.
Då företaga de långa äventyrliga färder för att jaga säl. Före
världskriget var Finska viken, särskilt vattnen kring Högland,
Lavausaari och Tytärsaari, runöbornas förnämsta jaktställe. Nu ha
tiderna förändrats. Kriget har även här, om också ej direkt, gjort
stort förfång. Finska viken ha runöborna måst lämna och uppsöka
andra, betydligt mindre inbringande jaktmarker. Numera idkas
sälskytte huvudsakligen vid ösels och Moons kuster, ansenligt
närmare hemön än tidigare. —
Det är ej under, att den långvariga isoleringen skänkt runöbornas
liv och leverne många säregna drag. Runöbon är till hela sin
läggning strängt konservativ, han håller styvt fast vid fäderneärvda
seder och bruk och bevarar med största pietet gamla föremål, som
gått från släktled till släktled. Nya seder införas ej, fastän man
ofta inser, att en förändring vore nog så behövlig. Boningshusen
med dess föga praktiska halmtak uppföras alltid på samma
ålderdomliga sätt, fastän man med smärre ändringar kunde göra dem
betydligt bekvämare, årligen tillverkas massor av nya dräkter, vilka
knappast någonsin komma till användning, åkerbruket skötes på ett
primitivt sätt med ofullkomliga redskap och efter gammal slentrian
o. s. v. Särskilt belysande för denna konservativa uppfattning är
boskapsskötseln. Att anskaffa föda åt 3,000 husdjur äi så gott som
omöjligt, varav följer, att hästar och kor äro små och svältfödda.
Och fullkomligt obegripligt är det, vad runöborna göra med sina
många hästar, då odlingarna äro så små och ön i sin helhet ganska
minimal. Det vore alldeles nödvändigt att minska kreatursstammen
och sköta de återstående djuren på ett rationellt sätt. Och det inse
runöborna själva. Men om man därom anmärker, får man ständigt
samma svar: så ha våra förfäder haft det, varför skulle vi ändra
den bestående ordningen ?
Kanske mest av allt frapperas främlingen emellertid av öns
samhällsordning, som under nuvarande tid torde sakna sitt mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
