Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Hildén, Kaarlo: Ett svenskt kommunistsamhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
KAARLO HILDÉN
ett förhållande, som givetvis har stora olägenheter. Ökogen är
gemensam, och varje gård har rättighet att för eget behov avverka
ett vissst antal stammar årligen. Även betesmarkerna äro
gemensamma, och det är just därför varje gård enligt lag bör ha lika stor
kreatursstam — i annat fall skulle ju betesmarkerna ej komma alla
hemmanen i lika hög grad till godo!
Familjerna få ofta anlita varandras hjälp. Om det gäller att
på någon gård uppföra ett nytt hus, sätta upp ett halmtak, bygga
en båt eller överhuvud utföra något arbete, där den egna
arbetskraften ej är tillräcklig, vänder sig husbonden till ett antal grannar
och anhåller om deras benägna bistånd. Och med gemensamma
krafter utföres arbetet. Men någon ersättning få de främmande
männen ej, blott tre mål mat om dagen under den tid de arbeta på
gården. Ett sådant gemensamhetsarbete kallas "talkko". Även
kvinnorna ha "talkko". Sedan t. ex. fåren klippts, har varje
hemman i tur och ordning ’ ’spinntalkko’’, vid vilken en mängd
främmande kvinnor tillsammans med husfolket spinna all ull, som
hopbragts på hemmanet. Det torde aldrig förekommit, att en till
?’talkko" anmodad person, som blott haft tid, vägrat hörsamma
kallelsen — av det enkla skäl, att han eller hon vet sig själv vid
behov kunna påräkna andras hjälp.
Men denna kommunistiska ordning tar sig ännu bjärtare former!
Allt byte, som på holmen ihopbringas, är gemensam egendom.
Sålunda delas de penningar som erhållas för hjälp åt strandade
fartyg lika mellan alla, t. o. m. de personer, vilka alls ej deltagit i
räddningsarbetet. Detsamma gäller penningarna, som erhållas vid
försäljning av öns viktigaste exportartikel, sälspäcket. Allt sälspäck
de olika båtlagen under fångstmånaderna insamlat föres sommartid
med "jalor" till någon större kuststad. Det händer därvid icke
sällan, att somliga runöbor lyckas för produkten få ett förmånligare
pris än andra. Men förmögnare bli dessa ej på affären. Ty så
fort-männen återvänt till hemön delas hela vinsten jämnt mellan alla
invånare. T. o. m. åldringar och andra, vilka av något skäl ej kunnat
deltaga i jaktfärderna, erhålla samma summa som jägarna. Skytten
får endast sälhuden till belöning.
Denna kommunistiska samhällsordning, liksom hela folkets liv i
övrigt, är i minsta detalj reglerad genom skrivna lagar och muntliga
traditioner. För ombesörjandet av de offentliga angelägenheterna
och tillsynen över lagarnas efterlevnad finnas på ön några ämbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
