Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Hildén, Kaarlo: Ett svenskt kommunistsamhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
KAARLO HILDÉN
på Runo. Rån eller grov stöld torde ej heller ha påvisats. De enda
förseelser, som — och även de ytterst sällan — förekommit, äro
snatterier, vid vilka särskilt smärre partier tobak olovligen tagits av
främmande personer. För alla eventualiteter finnes på ön dock även
ett y ’fängelse’’, ett litet hus i utkanten av byn, närmast påminnande
om en hundkoja och innehållande två små celler, en för män och
en för kvinnor. Båda cellerna äro så små, att fången knappast
kan stå upprätt, ej heller ligga utsträckt på golvet. Men så är ock
den längsta tid en fånge suttit inburad på Runo — ett dygn!
Den för Runo utmärkande kommunistiska egendomsfördelningen,
som ovan i korthet skildrats, har under tidigare perioder ej varit
obekant i det övriga Europa. Tvärtom återfinna vi liknande
förhållanden under äldre tider bl. a. i de nordiska länderna. Sålunda
veta vi, att i Norden byarnas ägor tidigare utgjorde en samfällighet:
vissa ägoslag, såsom skogsmark, betesmark och vattendrag voro i
regel gemensam egendom för alla jordägare i byn, och även vid
skifte utgjorde byn (skifteslaget) enheten och kunde sålunda av
detta skäl sägas ha utgjort en samfällighet. Och alldeles som på
Runo bestodo gårdarnas ägor före storskiftets genomförande av ett
stort antal, på långa avstånd från varandra liggande jordstycken.
De på Runo rådande patriarkaliska egendomsförhållandena ha
sålunda säkerligen ej uppstått på ön, utan medhämtats av dess
svenska kolonister. Det, som alltså här intresserar, är att den gamla
samfällda äganderätten allt intill våra dagar kunnat fortbestå på
den lilla holmen.
Känt är, att en geografisk isolering så gott som alltid medför en
sträng konservatism hos invånarna: allt bibehålles vid det gamla,
ingenting ändras, fäderneärvda seder och bruk fortleva genom
sekler. Så har även skett på Runo. Till följd av öns avlägsna,
svårtillgängliga läge har här uppstått ett konservativt släkte, som
oaktat de synnerligen opraktiska egendomsförhållandena bibehållit
dessa sedan uråldriga tider. Och ej nog därmed! Under tidernas
lopp ha dessa förhållanden antagit allt radikalare former och i
många avseenden lett in absurdum, — en företeelse, som ju ej är
obekant på orter med isolerat läge.
Öns nuvarande märkliga samhällsordning är sålunda enligt min
tanke närmast beroende på det isolerade läget och den därav
betingade konservatismen, som så tydligt trycker sin prägel på
invånarnes alla göranden och låtanden. Men därjämte bör kanske ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
