- Project Runeberg -  Tiden / Fjortonde årgången. 1922 /
241

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Händelser och spörsmål - Genuakonferensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL

241

presenterade en moträkning på de skador som Ryssland lidit genom de allierades
interventionspolitik. Enligt ryssarnas beräkningar skulle dessa Ryssland
åsamkade förluster uppgå till ej mindre än 35 milliarder guldrubler. Till denna
summia kom dessutom en del andra fordringar som bl. a. baserade sig på
förlusten av Bessarabien. På detta sätt skulle de utländska fordringarna pä
Ryssland bli fullt ut kompenserade, ja Ryssland skulle i stället stå som
fordringsägare i förhållande till utlandet. Det var ju klart att ryssarna intagit denna
extrema ståndpunkt endast i anledning av de allierade makternas egna o
antagbara krav. Ännu så länge rörde det sig blott om ett fräckt och oförfärat
köpslående. "Prutmånen var rymligt tilltagen. Ingendera parten hade lagt
korten på bordet och diskussionen fick över sig ett nästan löjligt skimmer av
schackrande. Under detta första skede av förhandlingarna hörde man mycket
litet talas om den fråga som sedermera skulle bli den avgörande, frågan om
återställandet av den nationaliserade utländska egendomen. De allierade
tillbakavisade emellertid de nyssnämnda ryska kraven och läto förstå att
förhandlingarna skulle avbrytas om ryssarna ej slogo ned tonen. Dylika hotelser
föllo dock alltför ofta för att de skulle kunna göra starkt intryck och för
övrigt torde väl de allierade haft betydligt större intresse av att få till stånd
en uppgörelse med Ryssland än detta självt.

Men allvaret kom fortare än man beräknat. Konferensen hade nätt och
jämt hunnit bli en vecka gammal, då meddelandet om ett rysk-tyskt avtal spred
sig som en löpeld genom Genua. Medan de allierade lagt ned hela sin energi
på att inringa den ryska björnen hade denne helt betändigt slunkit ut genom
västmaktskedjan. Uppståndelsen blev obeskrivlig. Till och med Lloyd Ueorge
som förut burit ett ständigt leende pä sina läppar riste i vrede sitt gråa huvud.

Alla utläggningar om vad som kunde ha blivit av konferensen i Genua om
ej det rysk-tyska avtalet kommit till, bli ju ej annat än lösa
konstruktioner. Men de strider som sedan blossade upp mellan de bägge
förnämsta ententemakterna bevisa till fullo att en situation uppstått för vars
tryck den artificiellt hopkonstruerade intressegemenskapen mellan England och
Frankrike måste falla sönder. Det kan tänkas att ententen i motsatt fall gått
osplittrad ur striden. Det kan tänkas att en enhetlig västmaktsfront gentemot
Ryssland hade kunnat framväxa i Genua — till Europas fromma eller ej ma
lämnas osagt. Dock måste det betonas att när tyskarna nu slogo en brygga
över till östern skedde det under trycket västerifrån. För några dagar sedan
(29 maj) uttalade sig tyske rikskanslern om Rapallofördraget. Han yttrade
i korthet följande: "Det tysk-ryska fördraget ar mönstret för ett
fredsfördrag, som varken känner segrare eller besegrade. Artikeln 116 i
Versaillestraktaten, som förbehåller Ryssland rätt att fordra skadestånd av Tyskland, och
som uttryckligen bekräftats i London-memorandum (De allierades), nödgade
Tyskland att taga detta steg. Lloyd George har sagt, att avtalet är ett
stort misstag och ett svårt fel, men han har också sagt, att stämningen hos
det tyska folket och hos det ryska folket måste leda till ett dylikt steg. Om
detta är sant, så ligger misstaget icke på vår sida utan i ententens taktiska
tillvägagångssätt.’’ Wirths ord innehålla en god del sanning. Tyskland liksom
Ryssland voro faktiskt utstötta ur de europeiska nationernas krets. Tyskland
fanns ju visserligen där så till vida som det hade sina förpliktelser som besegrad
16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:10:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1922/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free