Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Händelser och spörsmål - Ekonomisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
249
av, å ena sidan hur den starka ökningen i sedelutgivningen efter upphävandet
av guldmyntfoten framkallat den starka prisstegringen, d. v. s. sänkningen av
penningens köpkraft, och å andra sidan huru denna försämring av
penningvärdet uttryckes i växelkurserna. Boken rymmer sälunda dels en framställning
av penningteorin, dels en framställning av växelkursteorin. Den sistnämnda
skall här i huvudsak beröras, emedan det är i fråga om den det betydelsefullaste
teoretiska framsteget ligger; den förstnämnda upptager emellertid större delen
av bokens utrymme och är för varje ekonomiskt intresserad av det allra största
även praktiska värde.
Professor Cassel går vid sin analys av växelkursproblemet — vilken alltså
egentligen blott är en tillämpning av den allmänna penningteoretiska
utgångspunkten även på de internationella växelkurserna — ut ifrån att fråga: om två
länder ha pappersvaluta, vad är det då som bestämmer det värde det ena landets
valuta tillmätes i det andra? När frågan blott på detta sätt riktigt ställes, blir
svaret tämligen självklart: det är möjligheten att mot valutan erhålla nyttigheter.
Utlandet värderar inlandets valuta så högt, som dess värdesättning av de
nyttigheter det för densamma kan erhålla från inlandet betingar. Detta betyder ju, att
om inlandet genom en ökning av sin penningmängd höjer sin allmänna
prisnivå, utan att detsamma sker i utlandet, så kommer utlandet att i motsvarande
grad sänka sin värdering av inlandets valuta. D. v. s.: växelkurserna mellan
tvenne länder blir ett uttryck för förhållandet mellan dessa tvenne länders
prisnivåer.
Först på denna punkt kastar Cassel guldet in i sin undersökning. Han når
därvid fram till det utomordentligt betydelsefulla resultatet, att en valuta vid
guldmyntfot är principiellt likställd med en fri valuta. Den enda skillnaden
är, att man förbundit sig att städse hålla denna valuta i viss paritet med
guld, d. v. s. att städse hålla sin prisnivå i ett visst förhållande till andra
länders, som också ha guldmyntfot. Även före kriget var det alltså i realiteten
en viss jämviktsrelation mellan prisnivåerna, som betingade växelkurserna;
guldets uppgift var uteslutande att tjäna såsom gemensam regulator vid
upprätthållandet av denna relation. Man hade en internationell prisnivå, bestämd
av guldvärdet, och de enskilda länderna hade genom antagande av
guldmyntfoten i realiteten förbundit sig att hålla sin egen prisnivå i överensstämmelse
med denna. Gentemot dem, som hävda, att det är omöjligt för en centralbank
att genom en viss penningpolitik upprätthålla en viss prisnivå, framhåller Cassel
slående, att detta ju just var vad som skedde under alla åren före kriget! Då
reagerade centralbankerna omedelbart mot den allmänna prisnivån, därest denna
skulle tendera att över- eller understiga den fastställda pariteten.
Det ligger i öppen dag, vilken ojämförligt större klarhet som tack vare
denna analys vunnits över växelkursernas problem; frågan om diskontopolitikens
betydelse för penningvärdets och den inhemska prisnivåns stabilitet har ju
redan förut varit klarlagd, framförallt av Wicksell. Ännu återstår dock mycket
krävande forskningar, innan denna analys nått fullt till botten. Det problem,
som framför allt ännu icke är fullt uppklarat, är, vad det är som konstituerar
"Icöplcraftspariteten", såsom Cassel kallar den nämnda jämviktsrelationen. Det
är nämligen säkert, att köpkraftsparitet icke innebär, att en valuta över allt köper
lika mycket, eller att samma prisnivå råder över hela jorden, Det är ju ett välbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
