Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Graf, Gg. Engelbert: Världspolitikens huvudlinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSPOLITIKENS HUVUDLINJER
283
är ej blott en politisk kraftlinje London—Konstantinopel—Kalkutta
—Singapore—Sidney, utan också linjen
Kapstaden—Kairo—Konstantinopel—Arkangelsk.
Förenta Staterna ha vid likvideringen av världskriget icke anmält
några anspråk på land eller penningar. Det syntes i månget
hänseende underligt. Betrakta vi en gång fredsvillkoren från en hög
utsiktspunkt, så finna vi ju de skymfligaste och delvis vanvettigaste
paragraferna drabba centralmakterna. Men utgöra de väl kärnan
i detta mischmasch av paragrafer? Europa främst överantvardat
åt slagfältets hyenor, men därnäst främre Asien och Afrika åt
engelsmännen, Amerika åt yankes! Förenta Staterna ha under
världskriget helt eller till stor del trängt ut ur Amerika en räcka av
obehagliga konkurrenter, särskilt Tyskland och England; de ha
också tvungit de latinska staterna i Syd- och Centralamerika att
ekonomiskt och politiskt ställa sig under deras ledning; de överflygla
systematiskt Kanada; ett stort, omfattande Panamerika under
yankees’ ledning ligger ej mer i ett avlägset fjärran. Det mest
betydande hindret för dess förverkligande är numera blott Mexiko,
där i synnerhet England lagt ned avsevärda summor i
petroleumfält och silvergruvor. Men efter den förtäckta annexionen av Kuba,
efter öppnandet av Panamakanalen och sammanslutningen av de
centralamerikanska republikerna under Förenta Staternas egid blir
Mexikos suveränitet dag för dag ohållbarare. Förvisso har Amerika
ännu en hel del nötter att knäcka: negerproblemet, de romanska
befolkningselementen; men inför de "gyllne kulor" Förenta
Staterna nu i så rikt mått besitta i sin arsenal, skola väl dessa
svårigheter nödgas rymma fältet.
Förenta Staterna räkna i våra dagar hundra millioner vita i sin
befolkning, vars nationella solidaritet världskriget har ådagalagt;
men därmed är också möjligheten given till en stark chauvinistisk
svallning och hets och till missbruk av denna amerikanska "nation"
för imperialistiska syftemål. Huru snabbt denna befolkning under
de närmaste årtiondena skall föröka sig, är tämligen omöjligt att
säga; utrymme finnes ännu tillräckligt där på andra sidan av det
stora vattnet, och för att ha Tysklands folktäthet borde Förenta
Staterna äga l½milliard invånare. En befolkningspolitisk
expansion såsom för Japan skall alltså ännu under århundraden ej komma
i fråga för Amerika. Men den amerikanska kapitalismen har under
de senaste årtiondena undergått en sådan utveckling, att den
stormande strävar utåt. Före kriget voro Förenta Staterna Europas
gäldenärer. År 1910 fanns där placerat europeiskt kapital till icke
mindre än 6½ milliard dollars, medan Förenta Staterna placerat
i andra delar av Amerika endast l½ milliard. Skuldsättningen
från tiden före kriget var egentligen källan till den nuvarande
rikedomen; den gjorde det möjligt för amerikanerna att ostört
använda avkastningen av sitt eget arbete till produktiva
anläggningar, fabriker, samfärdsmedel, skolor, hygieniska inrättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
