Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Mayer, Gustav: Marx och Lassalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARX OCH LASSALLE
295
ur dess fiendskap mot bourgeoisien, som då brottades med den gamla
preussiska statsordningen om makten, skulle kunna framgå betydande
eftergifter åt socialismen. Då ännu hela det liberala borgardömet i
fanatisk övertygelse motsatte sig varje positiv intervention från
statens sida till förmån för de ekonomiskt svaga klasserna, låg
frestelsen nära för Lassalle, och i synnerhet för hans epigoner, att från
taktiska grunder söka samförstånd med kungadömet av Guds nåde,
som för övrigt inhöljde sig i en med sociala talesätt smyckad mantel.
Marx fruktade emellertid, att all samverkan av denna typ skulle
korrumpera den revolutionära arbetarerörelsen, och därför kämpade
han med alla krafter däremot.
Sedan Lassalle vid ett besök i London 1862 förgäves försökt vinna
Marx för en gemensam aktion, kom deras brevväxling att upphöra.
Och då trängde plötsligt till London underrättelsen om den store
agitatorns oväntade död. Så grundskilda än deras karaktärer voro,
så stora meningsmotsättningarna mellan dem hade varit — i detta
ögonblick kände Marx under djup rörelse det gemensamma i deras
kamp, och tydligt stodo i ett slag åter för hans själ de storslagna
och älskvärda sidorna av Lassalles personlighet. Detta framgår på
ett gripande sätt av de brev, som Marx kort därefter skrev till
grevinnan Hatzfeldt, Lassalles närmaste väninna, och som först nu blivit
kända. I dem heter det bland annat: "Var övertygad om, att
ingen kan känna en djupare smärta över Lassalles bortgång...
Full av liv, själ, handlingskraft, föresatser, helt fylld av
ungdomlighet, föresvävar han mig, och i ett nu är han plötsligt dödstilia och
livlös — jag kan icke fatta förbindelselederna, övergångarna mellan
detta, och det skedda tynger på mig, som en ödslig och olycklig dröm,
Ni har alldeles rätt, då Ni förutsätter, att ingen bättre än jag kunde
se och erkänna det stora och betydande hos Lassalle. Han själv
visste detta, som hans brev till mig allra bäst bevisa... Ännu i sitt
sista brev till mig talar han på sitt sällsamt egendomliga sätt om
den tillfredsställelse detta beredde honom. Men bortsett från all
hans förmåga att uträtta stora ting älskade jag honom personligen.
Det beklagliga var, att vi å ömse sidor buro oss åt, som om vi skulle
leva i evig tid!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
