Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Händelser och spörsmål - Statens arbetslöshetspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
HÄNDELSER OCH SPÖBSMÅL
tidens inträde fördystrades ånyo utsikterna och under loppet av november
månad 1914 öppnades kontant understödsverksamhet i {Stockholm, Malmö och
Göteborg, varjämte förberedelser härför pågingo i andra städer. Den 31
december 1914 hade 417 kommuner i riket tillsatt arbetslöshetskommittéer,
varjämte arbetslöshetsunderstöd utbetalts i 57 av dessa, därav 31 städer eller
köpingar samt 26 landskommuner, med ett sammanlagt belopp av kronor
155,541: 72. Antalet arbetslösa i dessa 57 kommuner uppgavs till sammanlagt
4,400 personer (hustrur och barn ej inberäknade), varav i Stockhlom 1,600, i
Malmö 1,000, vuremot i Göteborg endast 150.
Under månaderna januari—mars 1915 skedde en stark utsvällning av
arbetslösheten och en däremot svarande ökning i hjälpverksamheten. Den 1 april
1915 hade understödsverksamhet bedrivits i tillsammans 118 kommuner, därav
55 städer och köpingar samt 63 landskommuner, varvid i understöd utgått ett
belopp av kronor 707,093. Av denna summa hade 340,860 utbetalts kontant,
samt 366,233 i naturaunderstöd.
Emellertid fortsatte kriget, men trots detta inträffade under 1915 en
förbättring av läget på arbetsmarknaden. En viss stabilisering med hänsyn till
förhållandena inställde sig och arbetskraften fann på nytt inom flertalet
yrken och arbetsområden sysselsättning. Utbetalningen av understöd sjönk
under 1915 från månad till månad. Från och med utgången av 1915 upphörde
arbetslösheten som massföreteelse, men särskilt trenne arbetsområden drabbades
under de följande åren synnerligen hårt av de sviter som kriget medförde.
Dessa arbetsområden voro stenindustrien, textilindustrien samt målareyrket.
Beträffande stenindustrien bestod svårigheten uti en totalt avklippt export av
den färdiga varan. Vad detta innebar framgår bäst av det faktum att
tillverkningen vid samtliga företag på detta arbetsområde 1913 uppgick till ett
värde av 23,5 miljoner kronor och arbetareantalet uppgick till 14,300. Av
industriens produkter förbrukades endast cirka 22 proc. inom landet, under det
att 78 proc. gick till de nu krigförande länderna. Redan i början av 1915
hade därför den socialdemokratiska riksdagsgruppens förtroenderåd till
civilministern ingivit en framställning om hjälp för denna industris arbetare. Med
anledning härav hade arbetslöshetskommissionen i avgivet utlåtande över sagda
framställning hemställt att regeringen ville, dels medverka till anordnande i
större utsträckning av arbetsföretag för sysselsättande av arbetslösa
stenarbetare, dels utrusta socialstyrelsen med ökade arbetskrafter för handläggning
av arbetsförmedlingsfrågor, samt vidare att uppmana vederbörande
länshjälp-kommittéer att bevilja medel för att i av arbetslöshet drabbade kommuner
understödsverksamhet i enlighet med gällande författning måtte kunna anordnas.
Kungl. Maj:t ’anslöt sig till dessa åtgärder. Emellertid visade det sig rätt
snart att ytterligare föranstaltningar måste vidtagas för atti bringa hjälp till
denna yrkesgrupp. Sålunda igångsattes byggandet av broar, vägar, etc,
tidigare än vad som avsetts, enbart för att anskaffa arbete för stenarbetare.
Framställningar från olika håll om att staten skulle tillhandahålla nödigt
kapital för att stenindustrifirmorna skulle kunna upprätthälla sin verksamhet,
samt producera på lager, kunde icke bifallas. Så småningom decimerades
arbetskraften, de ogifta sökte sig ut på andra verksamhetsområden och en mycket
stark minskning ägde rum av personalen inom denna industri. För att mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
