Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Händelser och spörsmål - Statens arbetslöshetspolitik - Socialdemokratiska nutidsströmningar i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Vidare kunna kommuner under vissa villkor tillåtas att utföra nödhjälpsarbete
med bidrag av statsmedel i egen regi, samt pålägga understöd uppbärande
arbetslösa viss arbetsskyldighet.
Då detta skrives tyda många tecken på, att det härda grepp, som
arbetslösheten fått, börjar lossna. En undersökning av läget den 21 juni 1922
utvisade att antalet nödhjälpsarbetare nedgått till 16,387 man, samt att de
understöddas antal minskats till 7,200 personer. Antalet kommuner som utbetalade
kontant understöd voro vid samma tidpunkt 75. Huruvida dessa löftesrika tecken
äro av beståndande värde är vanskligt att uttala något omdöme om. Det kan
vara vårsolens verk, varpå tyder att våra standardindustrier, ännu ej visat
någon större livaktighet. Men det kan även vara en sakta begynnande
förbättring och den kris som vi genomgått är i varje fall den hårdaste på detta
område som i vårt land någon gång förekommit. Att kunna förhindra ett
återupprepande samt att bereda dem som drabbas av arbetslöshet effektiv hjälp,
måste betraktas som ett av samhällets viktigaste problem.
Efter fyrtio år av oupphörlig agitation har den
socialistiska rörelsen i England misslyckandets hela prägel —
det är den vid första ögonkastet något förvånande sats,
varmed The New Statesman inleder några reflektioner
kring Independent Dabour Partys senaste programändring. Dessa reflektioner
äro av det intresse för belysningen av nutida strömningar inom den engelska
socialdemokratin, att de i det väsentliga återgivas i det följande, med infogande
av huvudpunkterna i det nya program, till vilket de äro anknutna.
Den största och mest betydande socialistiska sammanslutningen i England,
om man undantager det stora Labour Party, nämligen The Independent liabour
Party, diskuterade nyligen frågan, huruvida dess verksamhet icke borde upphöra.
Det beslöt naturligtvis fortsätta densamma och konstaterade, att dess
arbetsfält städse vidgades; men det är betecknande att frågan på allvar kunde
uppställas. När den brittiska socialistiska rörelsen under åttiotalet vaknade
efter den långa slummern efter chartismens sammanbrott, fanns naturligtvis
intet arbetarparti. Fackföreningarna levde likaledes i lugn och ro och hade
icke åstadkommit något anmärkningsvärt sedan striderna i början av
sjuttiotalet. Icke blott den tidigare rörelsen för politisk representation åt
arbetarklassen hade upphört, utan även ansträngningarna för att bringa majoriteten
av arbetarna in i fackföreningsrörelsen. Den kooperativa rörelsen utvecklade
sig jämnt, men det var också nästan det enda livstecknet.
De första socialisterna på åttiotalet ändrade allt detta. Ett decennium av
agitation, buren av en liten grupp entusiaster organiserade i The »Social
Democratic Federation, The Socialist League och ett antal lokala korporationer,
omskapade fackföreningsrörelsens hela ton och tänkesätt och gjorde än en gäng
rörelsen för en arbetarerepresentation till en realitet. Den stora
dockjarbetare-strejken av 1889 signalerade utvecklingen på det industriella området, och
grundandet av oberoende arbetarpartiet några år senare lät socialismen
framträda såsom en effektiv propagandastyrka på den politiska arenan. Ledningen
övergick från The Social Democratic Federation till oberoende arbetarpartiet,
och dettas ledning, understödd av det nygrundade Fabian Society, började
[-Socialdemokratiska nutidsströmningar-]
{+Socialdemokra-
tiska nutidsström-
ningar+} i England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
