Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Händelser och spörsmål - Socialdemokratiska nutidsströmningar i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
var prövosten för socialistisk rättrogenhet att tro på ett alltomfattande
förstatligande av produktions- och distributionsmedlen. Men i våra dagar finnas icke
många kvar som kunna finna en tillfredsställande paroll i dessa en gång så
magiska ord. Även det oberoende arbetarpartiet fogar, trots att det i det
nya programmet upprepar sin tro på förstatligande och municipalisering, till
denna upprepning villkor som antyda en försvarlig minskning av tron. Förslag
till förstatligande skola nu understödjas endast för det fall att de både giva
arbetarna inom produktionen effektiv del i och ansvar för dess förvaltning, och
tendera att förebygga uppkomsten av nya medel för finansiell exploatering.
Det är icke fullt klart vad detta sistnämnda villkor betyder, men det betecknar
en tydlig misstro mot det gamla universalmedlet.
När Labour Party accepterade de gamla formlerna från det oberoende
partiet gick det icke så långt att fullt smälta dem. Det har aldrig varit så
benäget som de oberoende och fabianerna för en allmän förstatlingspolitik.
Men det lärde, menar The New Statesman, av socialisterna på åttiotalet att
lägga en något för stark tonvikt på en sådan politik och att alltför lättvindigt
antaga att svaret ’ ’förstatliga det" erbjöd en fullgod lösning av alla
ekonomiska problem. Läran, börjar befinnas för artificiell, och arbetarpartiet liksom
det oberoende söker nu utforma för sig en ny ekonomisk politik. Men alltför
mycken övertro på förstatligandet sitter alltjämt kvar i de flesta grenarna av
arbetarrörelsen såsom ett arv av I. L. P.-socialismen.
Den omedelbart intresserande frågan är huruvida det oberoende
arbetarpartiet, som reviderat sitt program och insett att socialismen är lika mycket
en industriell och ekonomisk som en politisk rörelse, kan anses ha utsikter att
vinna det inflytande inom sina nya verksamhetsgrenar som det förväntar. The
New Statesman säger sig betvivla det. Socialismen såsom organiserad rörelse
har aldrig slagit rot i England. Genom att rycka upp arbetarna till politisk
och indstriell aktion gjorde åttiotalssocialisterna på intet sätt socialister i
teoretisk mening av dem de påverkade. På kontinenten har socialistisk
terminologi och socialistiska tänkesätt genomträngt hela arbetarrörelsen. Men i
England har detta icke skett, och ett betydande antal av medlemmarna i de
socialistiska sammanslutningarna äro från kontinental synpunkt sett mycket
ofullkomligt socialister. Den brittiska arbetarrörelsen är opportunistisk och
praktisk i ordens egentliga mening; den har ingen stark teoretisk grund.
Det kommer naturligtvis alltid att i England finnas rum för
propaganda-sammanslutningar för spridning av socialistisk åskådning. Men det hör till
sådana sammanslutningars natur att vara efemära, och att i snabb följd
efter-träda varandra allt eftersom nya typer av socialism komma till aktualitet, ty
straffet för att överleva är förstelning. Av sådana speciella organisationer äro
the Plebs league och the National Guilds League unga nog för att visa någon
livskraft; men Fabian Society har länge varit i nedgång, och är till på köpet
fullt medvetet om sin sjukdom. For plebserna och gillesmännen kommer
likaledes nedgångens dagar. Det kommunistiska partiet, som ärvde brittiska
socialistpartiets krämpor när det upptog detsamma, föddes med ålderdomssvaghet
och har redan börjat falla samman.
Oberoende arbetarpartiet inser, att med hänsyn till arbetarpartiets uppväxt
ar dess enda chance att, samtidigt med att det håller fast vid det praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
