Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Karleby, Nils: Malthus redivivus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
NILS KARLEBY
fortsätta, men att den för den vita rasen gällt under
adertonhundratalet torde knappast kunna betvivlas.
Europas befolkning växte från 1800 till 1914 från omkring 190
till omkring 470 miljoner, Sveriges under samma tid från något över
2¾4 till 5% miljoner. Under ungefär samma tid stego de
genomsnittliga arbetslönerna i England med ungefär 100 procent, medan
levnadskostnaderna för en arbetarfamilj föllo till nära hälften,
vadan alltså reallönen visat en stegring till väl det tre- à fyrdubbla
från 1800 till tiden strax före världskriget. (En ganska likartad
utveckling har man sannolikt i Sverige, där — enligt en beräkning
av aktuarien Rickert i Statsvetenskaplig Tidskrift 1920 — reallönen
torde ha stigit i proportionen 30 till 112 från år 1800 till 1913).
Denna utveckling har icke varit alldeles jämn, utom beträffande
arbetslönerna, som stigit tämligen likformigt. Levnadskostnaderna
sjunka däremot under århundradets förra hälft, för att omkring år
1860 nå sin dittills lägsta nivå, något mer än hälften av siffran för
1800. Därifrån stiga de emellertid ett tjugutal år, varefter de falla till
omkring 1896, då de nå sin hittills absolut lägsta nivå, hälften av 1800,
varefter de åter börjat stiga. Detta starka fall till 1896 är mycket
intressant: det sammanhänger med den relativa tillbakagången i
guldproduktionen och — den starka tillförseln av billig brödsäd
från Förenta Staterna, som just under denna period åstadkom en
utomordentlig sänkning av världens spannmålspriser. Med 1896
vände utvecklingen. De engelska arbetarnas reallön har visat någon
sänkning från 1896 till världskriget. Frågan är, om här var blott
en faktor med i räkningen, den ökade guldproduktionen och därmed
stigande priser, eller om också här den andra faktorn är med, denna
gång i formen av relativ minskning av den amerikanska jordens
givmildhet, ökad konsumtion i Amerika och till följd därav tendens till
stegring av knappheten och priset på brödspannmål — vilket ju icke
tydligt — så fort folkmängden i ett helt land eller på hela vår planet
överstigit antalet l". (Bothlieb, Gränsproduktiviteten hos jordbrukets
produktionsfaktorer, Sthlm 1921, s. 286.) Det är ju i själva verket obestridligt, att om
en enda person har hela jorden till förfogande, har han högsta grad av
förmögenhet. Varje kamrat minskar den del som faller på honom. Men det
behövs ingen eftertanke för att inse, att han är ganska hjälplös, och att hans
förmåga att vandia om resurserna i aktuella goden växer med antalet
kamrater han får. Människan har två armar, men blott en mun. Men hur långt
tillväxten innebär relativt stigande produktivitet och konsumtionsmöjlighet pr
individ — det är just frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
